Boken handlar om två grannfamiljer på vardera fyra personer. Den ena är familjen GOD, m a o är de så ulligulliga och snälla mot varandra och alla andra, att det finns inte. Den andra har lite mer brister; sönerna beskrivs som bråkiga, mannen är otrogen och vill skiljas, och den försmådda hustrun är minst sagt labil. Den första tredjedelen av boken går åt till att komma fram till den handling som beskrivs på baksidan, dvs tavelstölden och kidnappningen. Det är en låååång transport, bestående av en massa ältande av den förestående skilsmässan och en massa ointressant i övrigt. Parallellt med grannkvinnans gnäll om skilsmässan, beskrivs även den otrogna makens liv med sin nya kvinna i det äkta parets sommarstuga, som mer tycks vara ett palats. Till detta kommer också en viss insyn i den planerade tavelstölden.

Gestaltningen är så tunn och stereotyp, att personerna blir plattare än pappersdockor. En egoistisk, osympatisk och lättlurad otrogen make, den lite korkade och hysteriska hustrun, en korkad men beräknande lyxprostituerad, dennes korkade men skrupelfrie tungt kriminelle bror, familjen GOD som tagen rakt ur en sagobok osv. Lite som en grundskoleelev kunde ha fabulerat. Själva mordgåtan ägnas inte mkt uppmärksamhet, och poliserna känns nästan döda, de med. En massa fåniga tankar om allt serveras från alla håll, och författaren klämmer hela tiden in samhällskritik på de mest besynnerliga sätt och ställen. De känns allt annat än naturligt och jag blir bara störd av alla dessa pekpinnar.

Det är inte bara själva intrigen som för tankarna till en grundskoleuppsats. Språket är helt otroligt omoget och stapplande. Författaren tycks inte ha någon som helst känsla för språket, och meningsuppbyggnaden är emellanåt bedrövlig. Kommateringen är helkonstig; ibland slänger hon in ett gäng kommatecken med ett par ords mellanrum, däremellan finns inget alls i riktigt långa meningar. Lite som om hon fått sig ett visst antal tilldelat som ska användas. Utropstecken hittar man i de mest konstiga sammanhang, och uppdelningen i stycken känns ungefär som med kommateringen - slumpartad. Som om hon skrivit allt i ett enda stycke, och sedan hoppar in lite här och där i texten och gör några extra blankrader. Det blir helt fel och gör läsningen ännu jobbigare. Till detta förutsätter uppenbarligen författaren att läsaren är lika dum som karaktärerna. De mest ovidkommande saker beskrivs in i minsta detalj; hur man brygger kaffe, hur det låter i telefonluren om man använder kortnummer, att man kan se vem som ringer om man har nummerpresentatör, vilken färg en pall har som någon sätter sig på, och en massa annat "intressant". Det mest eländiga är nog kanske ändå dialogerna - de är så usla att de bara blir pinsamma. För första gången stör jag mig på att förlaget gett ut sådan smörja, men vid kontroll visar det sig att det var på eget förlag. Det förklarar åtminstone DEN saken.

Jag skulle ha velat skriva något positivt, men jag kan faktiskt inte komma på något. Människor skadas, mördas, får psykiska sammanbrott och det berör mig överhuvudtaget inte. Kanske beroende på att jag är för gammal för att bry mig om att mina pappersdockor går sönder... Det finns ingen spänning i boken, inget alls som jag väntar på att få veta hur det ligger till. Det är på ren viljestyrka jag tar mig igenom den. Det är utan konkurrens den sämst skrivna bok jag någonsin konfronterats med! Jag saknar faktiskt kvällspressens betygsättning nu, skulle gett den ett minus eller en överkryssad geting.

Betyg 1

Jag kan bara instämma i föregående recension - boken är bland det sämsta jag läst i vuxen ålder.
En stor besvikelse.
Språket är styltigt, gammaldags och krystat.
Precis som föregående recensent skriver - det känns som om författaren idiotförklarar även läsarna, inte bara vissa rollfigurer. Jag VET vad en nummerpresentatör är, det behövs inte förklaras närmare.
Karaktärerna har inga karaktärer alls, de är bara taffliga beskrivningar av olika människotyper.
Ne, tyvärr det blir bottenbetyg, hittar inget bra alls med denna boken.

Betyg 1

allt för tunn .

Betyg 2

Tonårsflickan, Elina, försvinner i samband med att hon sover över hos grannbarnen. På väggarna är tavelramarna tomma. Elinas föräldrar är oroliga, kan Elina ha något med tavelstölderna att göra?
När de till slut får vetskap om vad som hänt orkar inte mamman längre och hamnar på psyk.
Under tiden förlustar sig grannen med en ny kvinna och vill skiljas från sin fru. Flera mord sker och det visar sig att det finns ett samband.

Jag tyckte denna deckare var spännande och perfekt att lyssna på som ljudbok. Bäst av allt gillade jag slutet och hur det gick för de två bröderna.

Betyg 3