En äkta pusseldeckare full med ledtrådar så det gäller att man som läsare pusslar ihop dem rätt.
Det här är Agatha Christies första roman skriven 1920 och den lille pigge belgaren Hercule Poirot träder in i händelsernas centrum för första gången, en vana som han kommer att upprepa.
En vän till Poirot befinner sig på ett gammalt herresäte i England för att återhämta sig från kriget. Men så lugnt blir det inte för honom för han hamnar mitt i ett giftmord. Det är den gamla Mrs Inglethorpe som så tragiskt får sluta sina dagar och vem kan det vara som tjänar mest på hennes död? Misstankarna riktas genast åt ett bestämt håll och det blir Poirots uppgift att reda ut det hela med hjälp av sin vän Arthur Hastings, som även är berättaren. Det är ur hans synvinkel vi får information.
Det är ett intressant upplägg att bolla stoffet mellan Hastings och Poirot, det blir en tolkningsfråga. För även om Poirot har sina funderingar och slänger ur sig dem titt som tätt så tolkas de högst personligt av hans vän. Så det blir upp till läsaren att vara uppmärksam.
Man märker att Christie är påläst på gift och att hon verkligen är en mästare på att lägga ut ledtrådar och sedan få det hela att gå ihop på slutet. Upplösningen sker på det klassiska viset för en pusseldeckare där alla inblandade samlas och bit för bit får veta hur det har gått till.