"... en lättläst bok som är skriven med festligt humör", enligt en recensent. Smaka då på den här meningen:
"Strukturalismens formalistiska överdrifter och dragning till antihistoriska är desamma som skolatikens diskussioner, och den pragmatiska reformivern hos revolutionärerna, vilka på den tiden kallades reformatorer eller kort och gott kättare, måste (nu liksom förr) grunda sig på våldsamma teoretiska diskussioner där varje teoretisk nyans kräver olika rutiner."
Vet inte om jag håller med om "festligt humör" och "lättläst". Efter denna, och liknande meningar gav jag upp. Första delen i denna essäsamling, som berör kopior/pastisher/plagiat/bättre-än-orginal/efterapningar/repliker är dock intressant.