Fyra generationer amerikaner bildar fond i denna roman om Indiens självständighetskamp och de brittiska protesterna om att "indierna ännu inte är mogna att regera över sitt land". Men huvudrollerna i "Kom, min älskade" innehas av amerikaner, som under tre generationer uppehåller sig till stor del i Indien. Först som kristna missionärer, senare som vita "välgörare", och till sist som "nästan" fullt integrerade indier. Buck visar oss historiska problem, politiska och kulturella likväl som religiösa, med dessa utlänningars förment välmenande gärningar.
Det blir intressant läsning - och, ja - det är inte lätt att vara överhöghet och anse att man alltid har facit i alla kulturrelaterade frågor. Ränderna går inte ur så lätt. Det tar generationer, men blir ändå inte alltid bra...