Bokrecension
Författare: Hannes Råstam
Titel: Fallet Thomas Quick: Att skapa en seriemördare
Förlag: Ordfront
Antal sidor: 404
ISBN: 9789170376047
Hannes Råstam (1955-2012) arbetade under åren 1993-2011 som undersökande journalist på Sveriges televison, där han gjorde många uppmärksammade dokumentärer om rättväsendet: om Osmo Vallos död. Göteborgskravallerna, ”Fallet Ulf” (om den oskyldigt dömde Bo Larsson) och Thomas Quick.
Råstam tilldelades Föreningen Grävande Journalisters pris Guldspaden fem gånger samt Stora Journalistpriset 1998 och 2005. Bland hans internationella utmärkelser kan nämnas Prix Italia (2001), Guldnyfen i Monte Carlo (2006). Hannes Råstam var tidigare verksam som musiker och spelade med bland andra Björn Afzelius och Roffe Wikström. Källa: Ordfront.

Handling: Så är den äntligen här, boken om Thomas Quick (Sture Bergwall) som vi hört talas om ett bra tag nu. Tyvärr fick inte Hannes Råstam uppleva den tryckta boken, eftersom han avled tidigare under 2012. Förord har Leif G-W Persson skrivit.
Det finns väl ingen i Sverige som gått miste om seriemördaren Thomas Quick och alla de mord han erkände under 1990-talet.
Boken börjar med att Hannes Råstam besöker Sture Bergwall som han numera heter efter att bytt tillbaka till sitt födelsenamn på Säters sjukhus 2008. Sture Bergwall har vid detta tillfälle inte tagit emot besök på sju år. Under 1990-talet hade Thomas Quick erkänt drygt trettio mord och blivit dömd för åtta av dem. Efter den sista domen 2001 drog Sture Bergwall sig tillbaka och har varit tyst sedan dess. Hannes Råstam erkänner att det kändes lite obehagligt att vara ensam med ”kannibalen”.
På 1990-talet började Thomas Quick erkänna mord efter, mest på unga pojkar (Sture är homosexuell). Men han också på sig skulden till några flickmord och mordet på det holländska paret som tältade uppe i norra Sverige. Johan Asplund som försvann spårlöst från sitt hem en morgon på väg till skolan den 7 november 1980 var ett uppmärksammat fall, som Thomas Quick tog på sig cirka tjugo år efter hans försvinnande. Sedan blev det fler och fler mord som han erkände.
Med mängder av bensodiazepiner som tillexempel Xanor, var det en djupt drogad Thomas Quick som började med att berätta vissa detaljer om de olika morden och han blev vallad på de ställen han sade sig har mördat barnen och det holländska paret. Han visade och berättade hur han gått tillväga när han bragt dem om livet. Ofta fick Thomas Quick skakningar, ångest och började skrika. Man kunde få avbryta det hela flera gånger ibland. Trots att det inte alltid låg till på det viset som Thomas Quick berättade, det fattades ordentlig bevisning och andra smådetaljer, tog överåklagare Christer van der Kwast upp målen till domstol och Thomas Quick försvarare Claes Borgström lyfte inte ett finger för att försvar sin klient. Så han blev dömd för alla brott.
När så Hannes Råstam 2008 börjar gräva i fallet, upptäckte han massor av fel som begåtts. Bevisningen var under all kritik och för flera mord hade Thomas Quick vattentäta alibin. Sture Bergwall som han nu åter igen heter, tog tillbaka morden en efter en och Sverige har fått en stor rättskandal! Efter noggrann undersökning kom Hannes Råstam fram till att Sture Bergwall läst om de olika fallen i tidningar och böcker. På Säters sjukhus fanns Dala Demokraten och där stod flera värdefulla uppgifter. Sture satt även på sin frigång på biblioteket och läste tidningar, memorerade och noterade sedan i en anteckningsbok viktiga detaljer som han senare använde. Det som framkom nu ville inte teamet inför den förra rättegången, som Christer van der Kwast, Claes Borgström eller någon annan uttala sig om. Det blev resning efter resning och snart var Sture Bergwall avförd från alla mord som han förut sagt sig begå.

Hannes Råstam har skrivit en intressant faktabok om Thomas Quick eller Sture Bergwall som han hette från början och heter nu igen. Hannes Råstam har berättat om hela förloppet på ett lättläst sätt, från det att Thomas Quick började erkänna mord efter mord och tills han själv började gräva i fallet, för att ta reda på hur det egentligen gått till när Sture erkänt alla mord, och hans upptäckt hur dålig bevisningen egentligen varit. Boken är välskskriven och facklig. Det var intressant att följa Tomas Quick då och nu. Och tankarna går givetvis till vårt svenska rättsystem. Hur kunde man lita på Thomas Quicks ord när han var så beroende av bensodiazepiner? Får en läkare skriva ut sådan beroendeframkallande medicin i så stora mängder? är frågor jag funderat på efter att läst denna bok. Efterordet är skrivet av Mattias Göransson. Det känns bara så trist att Hannes Råstam aldrig fick uppleva sin bok som färdigtryckt.

Betyg 5/5 2012-08-13

Betyg 5

Vilket arbete han lade ner, Hannes Råstam. Och vilka viktiga avslöjanden. Dessutom lärorikt och inte minst spännande att läsa.

Betyg 4

Rättsväsendet i Sverige är inte säkert så länge enskilda personer kan skaffa vinning genom att gömma undan sanningar. Otroligt mycket pengar har försvunnit genom att Thomas Quicks lögner inte genomskådades direkt. Många sanningar har gömts undan. Så svårt hade det inte varit att ta reda på sanningen då redan mordet vid tiden för Thomas konfirmation visat att det inte kunde varit Thomas som var gärningsman. Det är otroligt många fel som begåtts med styrda samtal av terapeuter och andra förhörsledare.
På grund av alla fel som gjorts så går många gärningsmän fria idag.

Betyg 3

Spännande historia det här..

Betyg 4