Jordproletärerna

"Jordproletärerna" var det ursprungliga namnet på den samling berättelser som utgör den tredje och sista delen i Ivar Lo-Johanssons Statarnoveller. Ett par av dem handlar om gamla tiders Sörmland, men de övriga hör nära samman med den tid då de skrevs. Fackförbunden var nu så väl etablerade att till och med den mest förstockade insåg att motstånd inte lönade sig. Men den nya tiden kom med något som hotade statarna till livet. De hade alltid varit en flyttande klass på fär mellan godsen i hopp om att finna något bättre. Nu hände något som påminde om förra seklets emigration till Amerika. Det var landsbygdens avfolkning som började ta fart på allvar. Det var förstås främst Stockholm som sög upp det sörmländska befolkningsöverskottet. Jordproletariatet blev storstadsproletäriat. Många gick under, andra höll på att göra det och sökte sig i förtvivlan tillbaka till ursprungsmiljön. Landets folk hade haft sitt uråldriga kamratskap med djuren. Härom handlar många av berättelserna. Det kan gälla en vallhund, en oxe eller en kalvande kviga. Hur satrkt det allbekanta samförståndet hästkarlar emellan är blir belyst från olika sidor. Oxar hade en gång ersatts av hästarna, nu kom traktorerna. Hela denna återblick på det förgångna präglas av en genomtänkt helhetssyn och en sakkunnig trohet i detaljerna. Grundprincipen i berättarkonst av denna valör är att sanningen alltid är att föredra framför stortaliga program och bräckliga illusioner.

Medelbetyg: 2 (1 röster)