Jag gillar Hedströms något torra och akademiska språk. I den här boken, som är den femte om Martine Poirot, är det extremt många trådar att hålla reda på. Det kan störa vissa läsare, det tror jag helt säkert. Jag tycker ändå att det totalt sett inte drar ner heltheten allt för mycket. Det som främst gör att det bara blir en fyra är att det är lite för mycket otroliga tillfälligheter. Det blir helt enkelt för många till sist, även om de starkt hjälper till att väva ihop och driva historien framåt. Detta är i Hedströms mest spännande bok. Hon börjar bli bättre på dramatisering.