Jag tycker att det här är den klart bästa av Stens Sandhamnsböcker. Som vanligt är inramniningen småmysig med inslag av diskbänkskontroverser mellan man och kvinna, men den här gången låter Sten själva mordgåtan komma mer i fokus än tidigare. Det tycker jag är bra. Bokens svaghet är att det är alltför lätt att se vilka individer som är skyldiga och läsaren klurar tidigt ut hur det hänger ihop. Den parallella hämndhistorien känns lite krystad, även om det är lätt att förstå den. Den gör också att trådarna känns lite lösa i slutet och man frågar sig om det är en cliffhanger? Kommer det en fortsättning på hämndspåret, eller är det bara lite smått klumpigt och klyschigt avslutat? Hur det än är tycker jag ändå att boken är ett steg i rätt riktning för Sten.