Första halvan av boken är fantastiskt vacker och sensuell. Man känner verkligen attraktionen mellan Gina och Seán innan de lever ut den. Sedan tappar boken styrka och och riktning - samtidigt som kärleken mellan Gina och Seán tappar styrka och riktning. Jag känner inte längre det de känner. Allt hoppande i tiden gör inte saken bättre.

Betyg 3

Osympatiska Gina är vår berättare. Den här färglösa berättelsen rör mig inte i ryggen.

Betyg 2

Under några snöiga dagar i Dublin blickar Gina Moynihan tillbaka på sitt liv, äktenskapet med Conan och den turbulenta tid när hon mötte och blev tillsammans med Sean, mannen som är hennes stora kärlek. Bägge var gifta. då och Sean hade dottern Evie som han älskar mer än någon annan. Efter en tids smussel på hotell och tjänsteresor blir de avslöjade. Ginas äktenskap var bra, Conan var en trofast och fin man men Gina tvekade aldrig att lämna honom. Medan Sean hade det svårare med Aileen, delvis för att det var något konstigt med Evie. Under dessa omständigheter blir livet tillsammans inte lätt för Gina och Sean och hon tvingas inse att oavsett hur mycket man än älskar är man alltid tvåa efter barnet...

Anne Enright är en ny författare för mig, men skriver skickligt om vardagslivets problem på olika nivåer. Det är Gina som är berättaren och talar direkt till läsaren. På ett närmast trotsigt tonårsvis erkänner hon att hon burit sig illa åt men att hon inte hade något val då hon var helt besatt av Sean. Hon är uppfriskande tuff men inte särskilt trevlig och författaren upprepar ett intressant mönster, inom litteraturen i alla fall. Kvinnor har inga som helst problem med att lämna bra män och klipper helt, medan de har desto svårare lämna destruktiva män och dåliga förhållanden. Medan män hänger kvar vid familjen, och tvärtom, och känner sig tvingad att ställa upp praktiskt under lång tid efter separationen. Sen har jag alltid undrat om det är så vanligt att kvinnor blir så besatta av älskaren att de uppträder helt ologiskt och snudd på stalkar honom, medan mannen tar det betydligt lugnare? Man får lite Ester NIlssonvibbar...

En ganska bra historia, tyvärr krånglar författaren till det för läsaren genom att hoppa sömlöst mellan nutid och dåtid, gamla minnen och det Gina gör nu. Stilistiskt är det skickligt men jag blir mest irriterad över det som jag upplever som poserande. Måste vara svårt för den som väljer ljudbok att hänga med i svängarna.
Något jag inte förstår är titeln, vad är det för vals och varför är den glömd? De otrognas valsande glöms väl aldrig då det är ständigt förekommande...?

Betyg 3