Recension av Amra Kadrić Šijans barnbok De blå barnen & det vita havet

Boken är utgiven på Broarna-Mostovi.se – www.broarna-mostavi.se (2011)och innehåller 188 sidor. De svartvita illustrationerna är gjorda av Julia Ossipova.

Handling: Boken är uppdelad i två delar. I den första delen är det tioåriga Max som berättar sin historia och i del två är det hans kompis Konn som berättar. Boken är skriven i jagform.
Max bor i Sverige, mest med sin mamma eftersom hans pappa jobbar som läkare i olika delar av världen. Just nu befinner sig hans pappa i ett land som heter Havenyssa. Där bor hans pappa i en hydda på en ö som har ett litet sjukhus. Nu närmar sig sommarlovet och Max och hans mamma ska resa till pappan. Max har redan försäkrat att det kommer att bli ett jättetrist sommarlov. Att bo i en hydda på en liten ö och inte ha någon att leka med verkar inte var så kul, särskilt inte när hans kompisar här hemma ska ha roligt. Men nu blir det inte som Max tänkt sig, redan från första dagen hittar han flera kompisar. De leker ute hela dagarna, badar och jagar. Några av barnen kan engelska, men det går bra ändå med teckenspråk för de som inte talar samma språk. Barnen berättar om dvärgen Yuy som bor på en ö dit man måste paddla ut till. Dvärgen har så långt skägg att han måste knyta upp det. Han gillar när barnen kommer till honom och särskilt om de är blåmålade.
Plötsligt blir det krig och Max och hans mamma tvingas åka tillbaka till Sverige. Max pappa hjälper Konn och hans morfar att komma till Havenyssa för att senare flyga till Sverige för att ansöka om uppehållstillstånd.
Här tar nu Konns berättelse över. Han berättar om sin och morfaderns vistelse i Havenyssa, om att de längtar tillbaka till sin hydda på den lilla ön. Efter ett tag får de flyga till Sverige och flytta in på en flyktingförläggning. Max får börja skolan direkt och lära sig svenska. Morfadern är analfabet, men Max lär honom lite svenska ord och sedan får även morfadern börja i en skola. De får uppehållstillstånd, flyttar till en egen lägenhet och Max börjar i samma klass som Max. Tyvärr blir Max och Konn ovänner och Max känner sig ledsen. Konn och hans morfar får även uppleva den svenska vintern och den vita snön. Båda längtar nu ännu mer tillbaka till sin ö och hoppas att de snart kan återvända.

En mycket vackert skriven barnbok av Amra Kadrić Šijan. Författaren har lyckats perfekt med att låta berättarrösterna vara som tioåriga pojkar. Inte tillkonstlat på något sätt. Orden är precis som tioåringar uttrycker sig och då blir hela berättelsen mera verklighetstrogen. Det jag också tyckte om vara att författaren tog upp på naturligt sätt hur enkelt barn som inte talar samma språk mycket väl kan leka tillsammans med hjälp av teckenspråk. Boken tar även upp rasism och rädsla för att stå upp för den som blir utsatt. Bokens karaktärer och miljöer var också gestaltade på ett utmärkt sätt. Eftersom jag jobbar som korrekturläsare hittade jag tyvärr några sådana. Tillexempel i början av boken finns ett par förkortningar som inte hör hemma i en skönlitterär bok och några andra småfel. Men bokens handling tog över så den får en fyra av mig ändå.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2012-07-10 (46) www.kristinasimar.se

Betyg 4