Brev från en bruten horisont

"William låg framme på fördäck. Om han hade skärpt blicken över styrbords sida skulle han kunnat skönja konturerna av Galway Bay flyta förbi som en tyst, grön synvilla just ovan horisonten. Men hans ögon hade förvandlats till vatten, liksom hans kropp hade blivit den ocean han försökte korsa. Genom tårarna såg han gud. Och om den allsmäktige behagat titta tillbaka på William hade han sett honom, naken och utmärglad, vilse i en segelbåt på norra Atlanten. Just på gränsen till galenskap, på handfast kurs mot sitt eget förfall."

Förlorad till havs skriver William brev och sjösätter på vågorna. I den bohuslänska skärgården inträffar ett mirakel. Historien vindlar sig genom en norrskensnatt i Västerbotten under kriget till kanariefågelskvitter nere i en walesisk kolgruva. Fram till Mika, som funderar på att göra slut. Helst bland folk, för att kunna bevara någon slags värdighet. "Om två veckor, på stormarknaden." Men tidigare generationer hänger över hans axel, och en röd tråd spänner genom tid och rum, knyter ihop två älskande med varandra.

Medelbetyg: 3 (1 röster)