Vad gör en snäll flicka som jag på ett ställe som detta, tänkte jag.
En snäll flicka – det är precis vad jag var. Är. Jag har nog aldrig försökt vara annat än snäll. Snäll och hygglig: söt men absolut inte vacker, ganska omtyckt av både killar och tjejer, ingen sportfåne precis men rätt hyfsad tennisspelare. Jag hade fyra i snitt, jag gjorde mina läxor som jag skulle och hade inget emot skolan. Jag tyckte om människor, tyckte om att vara med andra. Tycker om. Och nu låg jag här på sjukhuset.
Jag kunde inte förstå varför det måste hända mig, andra flickor gick ut med killar som drack för mycket och de blev inte invalider. För livet. Jag kunde inte föreställa mig hur mitt liv skulle bli.
Det är mycket som förändras efter olyckan. Izzy Lingard tycker att hela tillvaron rasar ihop trots att hon kämpar hårt för att vara lika snäll och trevlig som vanligt. Hon vet inte vad hon ska göra med alla nya känslor av sorg, bitterhet och besvikelse som väller upp inom henne. Men hon kommer underfund med både sig själv och med andra, hon upptäcker nya sidor, nya vänner, nya möjligheter.
Man blir inte en annan flicka för att man förlorar ett ben, men man blir kanske starkare…