Mikael Nyqvist beskriver i sin självbiografi blandat om hur det är att som adopterad söka sina rötter och sin väg till framgångsrik skådespelare. Boken är välskriven och har ett bra driv. Mikael Nyqvists liv och erfarenheter är både spännande och tänkvärda - även om jag känner en viss avsaknad av djupare reflektioner. Han skriver visserligen självutlämnande och försöker inte försköna sig själv eller sina livsval på något sätt, men överlag känns det som att han tycker för mycket synd om sig själv. Denna känsla baserar jag främst i att han inte verkar reflektera över hur osynliga hans egna barn blir i hans egen rotlöshet. Av vad han berättar i sin bok blir hans barn skuggor i hans egen smärta av att vara en skugga.
Mikael Nyqvist läser själv i sin bok. Jag brukar inte gilla när skådespelare läser in böcker, på grund av deras tendens att vilja gestalta och dramatisera. Men här är det en författare som berättar om sitt eget liv - och då är det idealet. Inläsningen är mycket bra.