I en roman som bygger på egna erfarenheter berättar den kroatiska författarinnan Slavenka Drakulic om den skräck en ung kvinna känner när hon ligger ensam i en säng på ett sjukhus i Boston och väntar på att få en ny njure. I morgon ska det ske, i sex år har hon väntat, sex års kapplöpning med döden.
En ung kroatisk kvinna ligger i en sjukhussäng i Boston och väntar på att få en ny njure. Hon fick det plötsliga beskedet om operation ett par timmar tidigare. I sex år har hon väntat och tvingats gå i daglig dialys. Hon har sett sin far dö bort i samma sjukdom, hennes bror håller på att bli sjuk. Hon är livrädd. Hela hennes unga liv passerar revy inför hennes ögon under denna långa natts väntan på ett nytt liv.
Berättelsen bygger på Slavenka Drakulics egna erfarenheter. Hon har levt med denna transplanterade njure i femton år. Femton år som hon lurat döden på. Nu står hon åter på väntelistan, den nya gamla njuren är slut, inom fem år måste hon ha en ny. Bristen på njurar för transplantation är stor och växer. I en nyskriven efterskrift skildrar Slavenka Drakulic situationen idag.