Vem ska ta hand om mamma?

Jag har nyligen läst Anna Bäséns aktuella bok ”Vem ska ta hand om mamma” som handlar om hur äldrevården fungerar i Sverige. Hon är journalist och är utbildad inom vård och omsorg. Själva boken är skriven som en dagbok under en period då hon arbetade inom vården. Dessa erfarenheter av vården kompletteras med faktarutor.

Det är en dyster läsning där både kommunal och privat äldreomsorg får tummen ned. Antagligen kommer enbart det privata alternativet att kritiseras och avfärdas som vanvård i den allmänna debatten, om man nu ens kommer att diskutera saken. Men oavsett om äldrevården är privat eller kommunal är det till syvende och sidst politikernas ansvar att skriva bra kontrakt med privata företag om man nu som kommun önskar lägga ut äldrevården på entreprenad. Det räcker inte att välja det billigaste alternativet, man måste också se vad man får för det pris man betalar. Många kommuner köper exempelvis städning som är billig men sämre än andra alternativ av den enkla anledningen att politiker stirrar sig blind på prislappen.

Kontentan bör vara glasklar. Politiker är inte kompetenta att driva äldrevård, i alla fall inte utan konkurrens. Idag kontrollerar kommunerna och landstingen sjukvårds- och omsorgsmarknaden alldeles för mycket. För att öka kvaliteten behövs fri konkurrens vilket man enbart kan få genom införandet av en äldrepeng som följer individen istället för kommunerna. Kommunerna kan gärna driva äldrevård, men då ska de göra det under konkurrens och ska inte styra individernas val.

Det som slår mig när jag läser Bäséns bok är att politiker och många andra så totalt har missuppfattat begrepp som ekonomi och effektivitet. Ekonomi betyder hushållning med resurser. Idag verkar ekonomi vara samma sak som misshushållning med resurser. Hur förklarar man annars de missunsamma och kontraproduktiva besparingar som genomförs? Det finns ju alternativa konton såsom kultur, fritid och diverse onödiga utgifter att ta av innan man naggar vård och omsorg i kanten. Varför inte börja fokusera på kärnverksamheten, som är en viktig företagsekonomisk sanning?

Grundproblemet är att politiker bestämmer allt och patienten och anhöriga ingenting. Patienten finns där för personalens skull och personalen finns där för politikernas skull. Vänd på pyramiden!

Ett illustrativt problem som tas upp i boken är att många demenspatienter får sin diagnos alldeles för sent vilket försämrar möjligheterna till ett drägligt liv via bromsmediciner. Förutom att allt detta är obeskrivligt humanitärt lidande är det en samhällsekonomisk katastrof då hälften av äldrevårdskostnaderna hänförs till vård av demenspatienter. Således kan man minska både lidande och samhällskostnader genom att tidigt sätta in bromsmediciner. Ett annat problem är att ansvaret för vanvård är otydlig. Den delas mellan länsstyrelsen och socialstyrelsen vilket gör att många frågor hamnar mellan två stolar. Dessutom fungerar inte Lex-Sarah då en anmälan från personalen måste gå via enhetschefen. Man borde givetvis kunna anmäla anonymt.

Denna bok borde vara en obligatorisk läsning för politiker.

Förövrigt är boken lättläst och intressant, men emellanåt lite väl långdragen och upprepande.

Bäsén, Anna: Vem ska ta hand om mamma, DN, 2004

Betyg 4

Jag både hatade och älskade denna bok. Kanske för att jag läser till undersköterska och jobbar innom äldrevården, och jag känner igen mig i boken för att jag håller med om det den handlar om.Boken har gjort att jag tänker på vad det är jag själv gör och kommer att göra när jag jobbar.

Betyg 5

En mycket bra bok som alla som vill bli gamla borde läsa. Det är inte ett lätt liv våra äldre har, och trots att det är de som givit oss förutsättningarna för att kunna finnas och fungera, de som byggt upp samhället och lärt oss allt vi kan, behandlas de som skräp utan känslor och rättigheter. En eloge till Anna Bäsén som visar hur det faktiskt går till inom äldrevården på vissa ställen.

Betyg 4

En mycket viktig bok som skildrar en skrämmande värld. Anna Baséns dagbok ger oss en riktig tankeställare. Jag blev både ledsen och arg.
Boken är lättläst och omskakande. Att dö i ensamhet ska väl ingen behöva uppleva.

Betyg 4