Jan Fridegård (1897-1968) räknas till en av våra arbetarförfattare som beskrev arbetarklassens situation och kamp för bättre villkor. Jan Fridegård är pseudonym för Johan Fridolf Johansson och skrev oftast självbiografiskt.

”Lars Hård” handlar om statarsonen Lars som bodde med sina föräldrar i ett litet torp. Han drömde om att bli en fin herre, en lärd man eller en uppfinnare med ett känt namn. Han tränade upp sitt språk för att kunna konversera med rika och förnäma damer. Han blev dock oskyldigt anklagad och dömd för att gjort en kvinna med barn. Anledningen skulle kunna vara att han var en riktig Don Juan.

Han blev enligt domen försörjningsskyldig. Då han inte ens kunde försörja sig själv skickades han till fattigstugan där han råkade ut för mer tråkigheter. Han slog ned en vakt efter att ha blivit provocerad av honom. Han rymde men blev rätt så snart tillfångatagen igen. Efter fängelsevistelsen fick han svårt att komma in i samhället igen. Principen en gång tjuv alltid tjuv gällde. Detta var en kritik mot det dåvarande samhället. En annan är att samhällets struktur kan leda till att en människa hamnar snett.

Boken var lättläst och flöt på bra. Beskrivningarna av miljön var tillräckligt långa. Händelserna utspelade sig till en början på landsbygden under 1930-talet, då en kvinnokamp blossats upp. 1936 blev kvinnorna jämställda med männen i äktenskapet. De som födde oäktingar fick numera skydd av lagen. Jag får dock en känsla av att författaren är emot dessa förändringar, eftersom han beskriver kvinnan som en gam som försöker roffa åt sig allt som mannen äger, oberoende om han är skyldig eller inte. Alternativt kritiserar författaren enbart rättssäkerheten.

Lars Hård var en drömmare som ofta misslyckades med det han företog sig med. Han ville komma upp sig i samhället och göra karriär. Han blev ofta besviken på sig själv men gav aldrig upp. Han hade en stark livsvilja. Mot kvinnor var han väldigt charmig men annars var han rätt så tystlåten. Han ville ofta vara lite för sig själv. Hans pappa var lugn och harmonisk. Hans livsfilosofi var att ingenting som händer nu spelar någon roll om hundra år. Mamman var istället lite ängslig och oroade sig ofta för sin son. Precis som många mödrar brukar göra, låg hon vaken i sin säng om natten och väntade på att sonen skulle komma hem. Han var ofta ute och dansade. Könsrollerna är väldigt tydligt beskrivna.

Lars Hård är en mycket känsloladdad historia speciellt under den tid då han satt i fängelset. Andra scener var då han blev sviken av en kvinna och då han gång efter gång misslyckades med det han höll på med. Man riktigt kände Lars Hårds ångest, hopp om framtiden och hans besvikelser.

De flesta fångvaktare var otrevliga och behandlade fångarna som djur. Men det fanns vänliga själar också som hela tiden gjorde sitt bästa för att fångarna skulle må någorlunda bra. Det finns alltid någon eller något i sin omgivning som man kan se positivt på. Den humanaste fångvaktaren behandlade fångarna som om de var hans egna söner. Han tänkte som så att det lika väl kunde varit hans son som suttit där. Detta borde vara idealet för en god människa. Nackdelen med boken är att författaren betraktar samhället som en struktur där ansvaret hela tiden ligger någon annanstans.

Fridegård, Jan: Lars Hård, Wahlström & Widstrand, 1963 (1935)

Betyg 3

Lars Hård är en av de få figurer i böcker som jag kännt igen mig själv i. Det gjorde att jag utifrån kunde se på de frågor jag själv tampas med. Förnöjsamhet är en viktig egenskap som Lars Hård saknade. Vill man alltid vara bättre får man aldrig ro. Vi kämpar alla med oss själva och "Lars Hård" lyckades visa vad som är viktigt, vem vi skall låta vinna.

Betyg 5

Jag är glad för att denna bok föll på min lott i plugget. Bokens handling är kanske inte alltid den mest medryckande, men Jan Fridegårds språk är fantastiskt bra!

Betyg 4

bland de stora höjdarna

Betyg 4

Intressant skildring av statarlivet.

Betyg 5

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Lars Hård Jan Fridegård 1935 mitt ex 1947 Folket i Bilds Förlag


Statarsonen Lars Hård ser det mesta som orättvisa, att han är född i fel klass, istället för att studera som han har håg till måste han arbeta i skogen. Men så mycket arbeta blir det inte, han lägger sig i mossan och studerar myrornas arbete och jämför dem med japaner, sedan börjar han fundera vad han skulle kunna uppfinna för att bli något stort, för att snart somna i sina tankar. Vakna och gråta över sin tafatthet.

Lars Hård har många funderingar, t.ex. över vilka som för 3000 år sedan släpat ihop det röse han sitter på. Han anser själv att han är en missförstådd person, han för en kamp mot det mesta, men kanske mest med sig själv. På något vis tror han att han kan bli något över det vanliga, men hur?

Flickor har han framgång med, och när det utanför fönstret visar sig tre herrskapsflickor som kommit till landsbygden för att lära sig lantbruks - och trädgårdsskötsel börjar fantasin arbeta. Han vill erövra, och imponera med fint språk, och lyckas, men när han äntligen möter den ”lilla” som han kallar henne, så blir han för första gången handlingsförlamad, men till slut blir de ett par och Lars är kär. När de skils åt lovar de varandra trohet, men Lars som svikit så många kvinnor, klarar inte själv ett svek. Samtidigt har han ett faderskapsmål på sig, som han naturligtvis inte berättat för den ”lilla”, han anser själv att han är oskyldig, men blir till slut dömd till anstalt, eftersom han inte kan betala underhåll. Väl där slår han en fångvaktare med en stenskärva i huvudet och blir dömd till fängelse.

Fängelsetiden blir en slags kurerande för honom, han möter mycket råhet, men också medmänsklighet i en fångvaktares snällhet som gjorde mera gott än prästbesöken. När han blir fri kan inte den rätta lyckokänslan infinna sig, en ny kamp börjar, han står som vanligt utanför alla grupper och passar inte in på något ställe, dessutom den som en gång är dömd är alltid dömd i folks ögon. Vad ska han nu göra?

Lars har en trygghet i livet och det är det enkla statarhemmet, med en far och mor som alltid tar emot honom. Fadern har en livsfilosofi att vad spelade allt för roll, vad är en människa, knappt en flugskit, modern är mer ängslig för sin son och det kan både tynga och värma honom, men Lars älskar sin mor högt och gör allt för att hennes sista tid ska bli så bra som möjligt och att hon kan få dö hemma. Han tvättar och matar henne och uppfinner en toalett av en gammal stol, han har en uppgift.

Lars är en drömmare som tror att han hamnat på fel plats i livet, han har en krass syn på det mesta och skyller sina egna misstag på allt annat än sig själv. När han är på botten och allt elände drabbat honom sjunker han djupt, men tar efter det nya tag och tänker att han ska ta tag i sitt liv, men oftast går det åt pipan. Penning och bostadsproblem, för ett vanligt jobb eftertraktar han inte och arbetsförmedlingen är inte stor ide att gå till. Det finns samhällskritik, t.ex. en man som tjänade en femma extra och fick a - kassan indragen, inget förtroende för de styrande och arbetsförmedlingen, men också ett klasshat.

Även om jag tycker att Lars Hård är en destruktiv människa så får han en del insikter under tidens gång och utvecklas till det bättre. Är han präglad av sitt arv och sin miljö? Till viss del är han nog det, men han vill bryta sig loss och gå egna vägar, men det verkar som om han inte passar in någonstans, han är i stort en egen individ, en tänkare och filosof med mycket vrede inom sig, men vreden mildras efter hand.

Jan Fridegård använder till stor del ett grovhugget språk med inslag av humor. När han beskriver naturen så är det utmålande, så det märks att den betyder mycket för honom. I fängelset får Lars tid att tänka, men om samhället tror att hot och våld ska göra honom till en bättre människa så misslyckas det totalt, det blir tvärtom, det föder hat. Det som får honom på bättre tankar är en enda vakts omtänksamhet. Budskapet att våld föder våld ligger nära till hands, men också att tid till rekreation inte skadar. Det är mycket Lars Hård och hans syn på samhället och dess människor, han själv framstår klart och tydligt, medan de övriga är lite dunkla, de nämns sällan med namn, mer beskrivningar av deras lekamen och till viss del deras personlighet. En bra skildring av en styvnackad människas syn på samhället och tiden och hans försök att ta sig vidare, en ojämn vandring.

Betyg 3