Jag läste en recension av den här boken skriven med mycken syrlighet av Lars Lönnroth. Recensionen verkade ha som mål att upprätta bröderna Weibull. Tveklöst är ett av bokens syften att ge en liten spark på smalbenet på den forskning som är så källkritisk att den inte godtar någonting som verklighetsförankrad. Denna kritiska historiesyn är i mina ögon rätt trist och själsdödande, så det är ett syfte som jag är ganska positiv till. Men det är trots allt inte det enda boken handlar om, utan det är en genomgång av de isländska kungasagorna och ett sätt att i populärvetenskapens form koppla dessa till det vi känner till om historien. Som vanligt skriver Mats G Larsson flyhänt, och en stor fördel med hans författarskap är att han avhandlar ett begränsat ämne i en bok. Det gör böckerna lätthanterliga och medryckande, även när det inte rör ens specialintresse.