Vitryssland var den enda av de forna sovjetrepubliker som inte frivilligt lämnade Sovjetunionen utan ville bibehålla proletariatets diktatur. Journalisten och korrespondenten Kjell-Albin Abrahamson har rest till Vitryssland för att ta reda på varför. Denna resskildring speglar ett vanvårdat samhälle pinat av Tjernobylkatastrofens ofattbara följder. Då samhällsekonomin kapsejsat har det vitsryska folket återgått till självhushållning och byteshandel. Den demokratiska utveckling som kännetecknat de övriga sovjetrepublikerna har aldrig kommit igång på allvar och press- och yttrandefriheten är fortfarande starkt begränsad.

Abrahamsons ger läsaren många olika förklaringar till Vitrysslands nuvarande tillstånd; motiveringar såsom bl.a. dess brokiga historia med avsaknad av reellt självstyre manifesterad genom tysk och rysk ockupation. Landets kulturella status mäts med hjälp av en skildring av Marc Chagalls bakgrund och konstskapelser. Jag stör mig emellertid på att skildringen i hög utsträckningar är färgad av författarens egna värderingar och politiska moralpredikan. Detta gör att jag tar Abrahamsons framställning med en stor nypa (nästan näve) salt. Fler källhänvisningar och nyanserade tolkningar tycker jag alltså vore på sin plats. Lättläst och intressant reseskildring även om jag är tveksam till att Abrahamsons bild av Vitryssland är helt rättvisande.

Betyg 3