En besvikelse blev detta. Inte för att jag egentligen hade några förväntningar, men eftersom jag är hemma i området där boken utspelar sig, kändes det lite kul. Nu tycker jag att författaren utnyttjar miljön på Yasuragi dåligt, och spänningen vill inte riktigt infinna sig - trots att miljön nästan inbjuder till detta. Personskildringen är är inte heller vad jag önskar, och ingen av karaktärerna får riktigt liv. Språket känns lite omoget och kantigt, och det förvånade mig att se att Sarenbrant inte bara är journalist, utan också redan gett ut två böcker. Journalister brukar snarare ha ett lite FÖR rappt språk, men här känns allt lite ovant, som om det skulle behövas lite mer övning. Men gramatiskt finns det inget att anmärka på, det är mer...konstruktionen?
Nej, jag är inte imponerad. Boken är till största delen trist, det finns inget driv framåt, även om det händer lite mer framåt slutet. Före det "riktiga" slutet, för där spårar allt ur. Författaren fläskar på med allt hon har, och det allra sista i boken tycker jag nästan är motbjudande. Lite trist är det också att misstänka "rätt" person alltför länge - jag vill gärna ha lite fel ibland. Inget jag rekommenderar eller som får mig att vilja läsa mer av förtattaren.