Det här var minst sagt lättläst. Så lättläst att jag emellanåt fick en känsla av att jag läste en ungdomsbok. Allt är så tydligt, för att inte säga övertydligt. De mest bagatellartade ting och händelser förklaras in i minsta detalj. T ex när Irene ska ha vatten till maten, får läsaren veta att hon tar en tillbringare, lägger några isbitar i den och fyller på med kallt vatten från kranen. Ifall ngn till äventyrs skulle få för sig att hon tog varmt vatten. Eller hämtade vatten i regntunnan. Och då är hela händelsen helt ointressant och ovidkommande. Men detsamma gäller det mesta, de olika gängens förgreningar hit och dit med olika underavdelningar, upprepas om och om igen. Jag vet inte, jag får verkligen känsla av författaren inte riktigt litar på sina läsares intelligens. Polisläckan är så uppenbar på ett så pass tidigt stadium, att jag förutsätter att det måste vara för att förvilla. Men icke. Synd, för annars var nog just läckan det jag uppfattade som mest spännande med hela boken. Fast ok, den hade väl ett visst mått av spänning i övrigt med, men inte var det mycket. Det kändes mest bara konstruerat. Jag lyssnade på denna, och uppläsaren Magdalena In de Betou, gjorde väl sitt till för att det skulle bli extra barnsligt. Hon lät som en småskollärare som läste högt för sina elever, och försökte få dem att förstå när det var spännande osv. Tyvärr hade hon dock lite dålig koll på händelseförloppet och träffade sällan rätt... Jag vet att jag lyssnat på några böcker av Tursten för några år sedan, och läste nu igenom infon om böckerna. Jag kom ihåg att jag läst dem, men inget rann upp i övrigt, och jag kan inte ens säga vad jag tyckte om dem. Fast just det säger kanske vad jag tyckte...? Nej, detta är inget jag rekommenderar.