Recension av Aris Fioretos roman Halva solen

Boken är utgiven på Norstedts (2012) och innehåller 223 sidor.
Aris Fioretos bor och arbetar i Stockholm och Berlin. Hans senaste roman var Den siste greken (2009). Källa Norstedts.

Handling: Sonen sitter på en parkeringsservering utomlands när hans mobiltelefon ringer. Han hör sin mammas röst som säger: ”Nu har det skett.”
Två dagar och en flyresa senare anländer sonen till kapellet. Begravningsentreprenören stänger dörren bakom honom. Båren har rullats in och står mitt i rummet. Utmed väggarna står stolar och stearinljus fladdra vid huvudändan. Han tittar på sin pappa som ligger där orörlig, nykammad och med sin pyjamas på sig. Efter en stund sätter sig sonen ner och försöker andas lugnt och regelbundet, trots att hjärtat slår hårt. Sonen börjar tänka tillbaka på sin pappas liv och sin egen uppväxt. Pappan – en utlandsgrek som varit läkare i hela sitt yrkesliv. Han tänker på alla gånger de fått flytta på grund av pappans jobb. Hans mamma hade räknat att på 26 år hade de flyttat 13 gånger. En gång för pappans nya titlar. Från läkarstuderande till professor. Han tänker på huset vid havet som mamman älskat och där hon inrett en konstateljé som hon skulle utföra olika konstverk. Men hon hann aldrig utnyttja rummet, för pappan kom en dag hem med en landsman som inte hade någonstans att bo och han fick flytta in i ateljén och arbeta i trädgården och hjälpa till med renoveringar. En gång hade de ett hus på över 400 kvadratmeter, som var dyrt att bo i. Då kom pappan hem med en kasse pengar som han fått från en annan grek, så han kunde betala räkningar. Man hjälper sina landsmän sa han. Sonen funderar på många olika händelser som skett under åren, både fantastiska händelser som han upplevt med sin far och även jobbiga.

Denna roman är indelad i sakliga och lyriska prosastycken. Språket är både vackert och stilistiskt skrivet. Handlingen är inte helt självklart, utan man får fundera lite själv och läsa mellan raderna. Det är något som jag tycker mycket om. Att jag får tänka till om vad författaren har för budskap. Jag kan känna igen mig i hans tankar om sin pappa eftersom jag själv miste min pappa innan julen 2011 och då kommer det många minnen upp. Mest kommer alla fina minnen upp och jag saknar mycket av det som jag kunde irritera mig på det pappa gjorde när han levde. Och det kändes som om den här sonen tänkte likadant. Jag har aldrig läst något av Aris Fioretos innan, men kommer numera att följa hans författarskap. Jag tyckte mycket om denna roman.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2012-03-12 (26) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 4