Recension om Kom med mig av Roberto Saviano

Boken är utgiven på Brombergs Förlag (2012) och innehåller 161 sidor.

Roberto Saviano föddes i Neapel 1979. Med sin omtalade reportagebok Gomorra (2007) satte han fokus på den napolitanska maffians affärer och metoder. I och med utgivningen av boken blev han hotad till livet av maffian och måste idag leva med ständigt livvaktsskydd. Roberto Saviano är författare även till böckerna Kärleken är dödens motsats (2008) och Skönhet och helvete (2009).
Översättare är: Barbro Andersson och Cecilia Schwartz. Källa: Brombergs.

Handling: Boken bygger på åtta berättelser som avslöjar om dagens Italien som Roberto Saviano bidragit med som medarbetare i det italienska tv-programmet Vieni via con (Kom med mig). Berättelserna utgår framför allt från hans erfarenheter av och kunskaper om den italienska maffians inflytande på delar av det italienska samhället. När vissa tv-chefer lade programmet på samma tider som Champions Leage och Big Brother trodde Saviano att programmet skulle få så låga tittarsiffror att de skulle tvingas lägga ner. Men det blev succé och tittarsiffrorna var över elva miljoner och fem miljoner på webben även att en match mellan Inter- Barcelona gick samtidigt. Programmet bestod enbart av monologer berättade av Roberto Saviano själv och handlade om maffian och politiken. Saviano berättar om sophanteringen i Milano som inte fungerar och som Berlusconis gett löfte om att förbättra inte mindre än sju gånger de senaste två åren. Men ingenting har hänt än. Gatorna är fulla med stinkande sopor. Han berättar om den fruktansvärda jordbävningen i LÁquila där ett studenthus rasade efter en jordbävning och flera studenter dog. Huset var ett fuskbygge där cement blandats ut med för mycket vatten. Ett längre kapitel handlar om maffian i Norditalien ’ndranghetan. – En disciplinerad organisation som bygger på tre principer: hierarki, disciplin och struktur. För att bli medlem i en klan måste man ange en ed som lovar att vara torgen mot organisationen, mer trogen än mot sin egen familj. Saviano tar också upp domaren Giovanni Falcones fruktansvärda öde.

Som alla andra Roberto Savianos böcker var även denna mycket välskriven och innehållsrik. Kort och koncis skrivet och ändå har han fått med det väsentligaste på bara 161 sidor, där många andra författare behöver cirka 500 sidor och som ändå inte gör boken mer läsvärd. Det är inte alltid antalet sidor som gör om en bok får med allt. Även en kort bok kan få med det viktigaste. Saviano är även en stor stilist och han skriver detaljerat och intressant. Jag beundrar verkligen Roberto Saviano som vågar skriva om Italiens maffia och numera tvingas leva under dödshot med livvakter var han än går eller reser. Läste att han i år 2012 fått Palmestipendiatet, något som han verkligen är värd. Nu längtar jag redan efter en ny bok av honom.

Betyg 5/5 Kristina Simar 2012-02-16 (16) http://blogg.passagen.se

Betyg 5