Lite långtråkig - faktisk - skildring av hur illa det gick för huvudpersonen (Guthrie själv?) i barnaåren. För mig börjar det intressanta när Woody blivit vuxen, börjat spela och sjunga och flackar omkring över hela USA. Parallellerna till "Vredens druvor" (som är en mycket bättre roman) är många och tydliga. Vad jag kan irritera mig lite på är Guthries övertro på sången som kraft. Så jävla troligt är det inte att ett gäng utsvultna arbetssökande hårdingar tillsammans sluter upp i en sång... och marscherar till den. Enligt Guthrie händer det.
Men et är väl min enda kritik. Det var en upplevelse att läsa. Jag önskar jag kunde läst "Hela härligheten" på orginalspråk - de flesta replikerna är skrivna (och översatta) på dialekt.

Betyg 3