En tidig samling noveller av Dagerman som består av sjutton korta berättelser om människor som förenas av sin ensamhet. Dessa noveller tål visserligen att läsas i ett streck men för mest givande läsning rekommenderas slumpvalda noveller. Alla berättelserna har sin egen språkstil och dialekt. Läsvärd novellsamling präglad av författarens fantastiska språk.

Jag fann några helt fantastiska noveller bland dessa. Omväxlande blev jag full i skratt och bräddfylld med tårar. "Den hängdes träd" samt "Öppna dörren, Rickard" var de som grep mig mest. Kvaliteen på novellerna skiftar väldigt mycket och jag nöjer mig med att ge denna samling en fyra.

Betyg 4