Miira växer upp i en arbetarförort i Göteborg på 1980-talet. Föräldrarna kommer från Finland. Själv föraktar hon allt som har med det finska att göra. Modern är städerska och pappan försäljare. Själv tänker hon bli statsminister. Hon tvingas gå i en "finneklass" fastän hon egentligen inte vill. Hon är hetlevrad redan som barn, hon tar inte skit från någon, allra minst när det kommer till pojkarna i klassen som klarar sig undan straff från lärarna på ett sätt som inte flickorna gör och allra minst Miira. Hon får snart en vän i Vera och de börjar supa, röka och stjäla. Någonstans finns det dock en längtan efter något annat och större för Miira...
Jag tycker det här är en väldigt svår bok att recensera. För mig pendlar den mellan en 2:a och en 4:a. Den är intressant och Miira är en fascinerande karaktär då hon är både befriande och ganska så tröttsam i längden att följa.
Men språket är ett massivt problem för mig. Jag hade blivit förvarnad om språket i den här boken, men jag var ändå inte beredd. En blandning av göteborgsslang och mängder av könsord och svordomar. Nu är jag inte det minsta pryd av mig, men i längden blev jag så trött på detta konstanta svärande med könsord hit och dit. Den är säkerligen realistiskt skriven eftersom den är skriven ur ett problembarns vokabulär- men jag önskar ändå att den var skriven på ett annat sätt, med mer djup och utveckling. Jag hade gärna sätt att den var skriven ur fler karaktärers perspektiv. Sedan förstod jag mig aldrig riktigt på Miiras förakt för Finland och det finska?
Det här är en bok som jag ärligt talat kan säga att jag inte orkat läsa ut för hand men som ljudbok med författaren själv som inläsare, gick det ändå ganska bra.
Jag hoppas att de resterande böckerna har ett annat språk.