Mans kvinna, roman från Värend på 1790-talet, Vilhelm Moberg 1933


Moberg förflyttar oss 200 år tillbaka i tiden, till den svenska landsbygden. En tid då giftermål ofta byggde på resonemangsäktenskap, ibland kanske kärlek uppstod, ibland inte och ibland uppstod kärlek utanför äktenskapet, som i denna roman.

Påvel är en lugn och strävsam bonde, han är nöjd med livet och sin brud Märit, som på något vis passar in i hans beräkningar och är mer som en ägodel. Hon i sin tur trivs på gården, men upplever inte den stora kärleken med Påvel, men finner sig rätt väl ändå. Ända till den unga bonden Håkan börjar slå sina lovar runt henne, Håkan är i Påvels ögon ingen riktig bonde, lite slarvig med sin gård som snart kommer att falla i kronofogdens händer. Men det hindrar inte honom att sträcka ut en hjälpande hand till Håkan när han behöver det.

Moberg är bra på att ge sig in människors psyke och känslor, ofta brottas karaktärerna med moraliska frågor, här är det Marit som sätts på hårt prov. Ska hon ge efter för kärleken och förlora all trygghet, bli utstött. Räcker och kan kärleken kompensera allt det hon förlorar. Håkan i sin tur är helt besatt av Märit och kan inte tänka sig att dela henne med Påvel, han är beredd att offra allt, som egentligen inte är så mycket, eftersom gården snart inte är hans.

Påvel då, som jag inte kan låta bli att tycka lite synd om, den strävsamma,, kärlek för honom är nog mer ett praktiskt arrangemang som han tycker fungerar bra, han tror att han nog ska få Märit på rätt spår igen, (efter lite bestraffning). Hos Håkan finns hans trogna piga Elin som länge arbetat utan lön i förhoppningen att Håkan en dag ska upptäcka henne.

En salig röra av känslor, som författaren bjuder på och de gånger jag sett och hört den bullrige Vilhelm Moberg så är det inte det första man förknippar honom med, men han har en ådra som letar sig in i själen och dess bryderi. Det spekuleras att Vilhelm inspirerats av en egen otrohetshistoria, och bevis tycks finnas genom brev som hittats. Hur som helst tycker jag inte att det här är inte den bästa romanen jag läst av honom, jag kan inte säga att jag sugs in i berättelsen. Men det är samtidigt en skildring av ett Sverige som fanns och som vi har lagt bakom oss, och inte gärna vill ha tillbaka. En sak är väl om båda parter är överens, men att bli intvingad i ett äktenskap är nog ingen bra ide, varken för man eller kvinna.

Betyg 3