Jag läste den här av flera orsaker. Dels var jag nyfiken på om Alakoski var lika bra som barnboksförfattare, och dels, så är Ystad min födelestad.
Boken är plottrig, men det ska kanske hända nya saker på varje sida i en ungdomsbok. Jag hinner inte smälta det som står på en sida, förrän det händer nya saker på nästa sida. Språket är rätt så bra, men personkaraktärerna är kantiga, eller obefintliga.
Jag hade trots detta glädje av boken, eftersom jag känner igen miljön. Jag har bott på Sektersgatan och gått i skola på Östra Skolan.
Lite nostalgi, men det räcker inte.