Sju år efter Dr Lectors spektakulära flykt går han fortfarande fri. Agent Sterlings karriär går på tomgång då hon effektivt hindras att få några utvecklande uppdrag. Under ett gisslandrama som går snett ser Sterlings fiender till att hon ansätts av byrån. Lector visar ett första livstecken och återupptar kontakten med sin tidigare skyddsling. Sterling blir ett bete i jakten efter den fruktade psykopaten, ett bete på fler sätt än hon kan ana.
Hannibal är den kronologiskt tredje berättelsen om Hannibal, the cannibal. Filmen med samma namn toksågades - med all rätt. Bok och film är i stort sett lika. Jag kan helt ärligt säga, att fram till de sista kapitlen är boken skräp i ordets rikaste bemärkelse. Det låga betyget tarvar en förklaring. Först och främst är språkstilen oerhört irriterande. Författaren växlar glatt mellan dåtid och nutid på ett helt okonsekvent sätt. Vidare är historien i sig onödigt makaber. Visst har jag läst böcker som är värre, men denna känns som våldspornografi. Författaren tycks vilja chockera mer än hålla liv i sin berättelse. Personkaraktärerna är synnerligen överdrivna (så typiskt att föra in lite nazilidande i berättelsen - har man inte haft en naziperiod så har man liksom inte funnits - verkar det som). Lectors offer som söker hämnd är nästan löjligt grym, en djupare teckning av honom kunde gett berättelsen en viss möjlighet att utvecklas, men så gör författaren inte. Slutligen känns denna roman pretantiös. Författaren växlar mellan att skriva väldigt nyanserat och kiosklitteratur. Jag vet inte vad ni tycker, men i min mening är det bättre att skriva rent skräp rakt igenom, än låta korta glimtar av ljus visa att författaren kunde presterat bättre om han bara hade kämpat lite till. Detta om kritiken. Jag vill ge den här boken en tvåa för dess slut (annars hade den klart blivit en överkorsad etta). Slutet skiljer sig nämligen mycket från filmen och är klart mycket intressantare. En tvåa alltså - med förhoppningar om att författaren jobbar mer på nästa bok.