När skymningen faller

Slumpen förde dem samman när ett sommarregn plötsligt föll över lekplatsen dit de gått med sina små döttrar.Vad kunde passa bättre än att dra sig inomhus och dricka en kopp kaffe ihop?
Fyra gifta kvinnor i 30-årsåldern Chris, Barbara, Susan och Vicky som råkar bo grannar blir vänner för livet. Delar skratt, förtroenden, barnvakt, kärleksbekymmer. Ska vänskapsbanden verkligen hålla i ett kvarts sekel? Ingen av dem hade kunnat förutse vad som skulle hända under den tiden. Inte för egen del, eller för de andras.
Nu sitter en av dem ensam efter tjugo år och funderar över ödets och tillfälligheternas märkliga spel.Hon går igenom det förgångna för att upptäcka exakt vad som gick fel, hur förhoppningar förvandlades till mardrömmar, när vänskap bytte skepnad och liv förstördes i denna mänskliga thriller.

I När skymningen faller avslöjar Joy Fielding de hemligheter som döljer sig inom de närmaste relationer där inte ens vänners beskydd räcker för att hejda ond bråd död.

"Har man väl börjat läsa är det omöjligt att sluta: som /.../ litterär såpa är När skymningen faller en tvättäkta skuldmedveten njutning." Sydsvenska Dagbladet

Utdrag ur boken:
Det som gör starkast intryck på mig när jag tittar på filmen i dag och faktiskt alltid får mig att tappa andan hur många gånger jag än ser den, är inte bara att att vi ser så oerhört unga ut utan att allt det vi var-och allt det vi skulle bli-redan fanns i de mirakulöst släta ansiktena. Men om man bad mig titta närmare på de till synes lyckliga ansiktena och förutspå kvinnornas framtid, skulle jag nu tjugotre år senare, då jag bara alltför väl vet hur allting avlöpte, inte kunna göra det. Trots att jag vet vad jag vet , är det omöjligt för mig att få ihop dessa kvinnor med deras öden. Är det därför jag så ofta återvänder till det här bandet? Letar jag efter svar? Kanske är det rättvisa jag söker? Kanske frid.

Medelbetyg: 3 (1 röster)