Bågen i skyn

Söndagsskollärarinna och innehavarinna av en sybehörsaffär, ungmö bortåt de femtio - em kvinna som livet gått förbi: Anna.
En alkolist i nästan samma ålder - en man som sett så mycket mer av livet, som varit gift och har barn men nu är utslagen, utan arbete och bostad. En människa som genom brännvinsdimman likgiltigt ser resten av livet rulla förbi: Henrik.
En dag raglar Henrik in i Annas trädgård och stupar medvetslös i hennes hammock. Och två människor möts som bara har det gemensamt att de frågar sig: Var livet inte mer än så här? Var det så det var menat?
Nuckan, den färglösa frireligiösa, tar hand om människovraket, öser all sin uppdämda ömhet över honom, som om han vore det barn hon aldrig fött. Men allteftersom Henrik återfår sin mänskliga värdighet förändras och djupnar hennes ömhet till en annan känsla som hon aldrig upplevt. Och Henrik besvarar den.
Ett absurt förhållande? Det tycker nog folket i den lilla byn. De skulle få vatten på sin kvarn.
Det är en mycket annorlunda kärleksberättelse Sonja Lundbergh bokdebuterar med. Hon för fram den med en ärlighet och ömsinthet som vittnar om stor livserfarenhet.

Utdrag ur boken:
- Din vidriga, gamla hagga, väser han, skenheliga kärringas. Helvetes förbannade suggjävel...
Skändigheterna forsar över hans läppar. Ett rått, förnedrande bakgårdsspråk, så fattigt med sina grova könsord, så helt utan kärlek och förskoning...

Medelbetyg: 5 (2 röster)