Recension av Liza Marklunds kriminalroman Du gamla, du fria
Boken är utgiven på Piratförlaget (2011) och innehåller 403 sidor.
Liza Marklund har arbetat som journalist sedan 2985, bland annat på Arbetaren, Expressen och TV4. Idag är hon författare på heltid. Unicef-ambassadör samt delägare i Piratförlaget. Källa: Piratförlaget
Handling: Detta är den nionde kriminalromanen om journalisten Annika Bengtzon. Den här börjar med att fyra unga kvinnor, alla mammor blir knivhuggna bakifrån. Är det en seriemördare eller råkar det bara vara en tillfällighet att flera kvinnor mördats ungefär samtidigt? Annika Bengtzon är tillbaka på redaktionen i Stockholm efter tre år som tidningens korrespondent i Washington. Hon har även förenats med sin make Thomas som numera arbetar på justitiedepartementet med internationella säkerhetsanalyser. Just nu befinner han sig på en konferens i Nairobu. På en rekognoseringsresa vid somaliska gränsen blir hela delegationen på sju personer från olika länder i Europa kidnappade.
Eftersom den svenska regeringen vägrar förhandla och gisslan avrättas en efter en, dras Annika med i det hela. Kidnapparna kräver en helt orimlig lösensumma för att de ska släppa Thomas. Långt mycket mer pengar än vad Annika kan få tag på. Parallellt med Annikas vardag berättar Thomas om hur han och de andra i gisslan lever i en mörk grott. En och en av gisslan hittas mördade och när Annika får se en bild av en hand som kan vara Thomas, det ser ut som hans hand och ring på fingret. Är det hans hand och ring, eller någon annans hand med Thomas ring på?
Annika tar ut allt sitt sparkapital och lånar pengar, bestämmer sig för att åka ner till Somali tillsammans med polisen Halenius, men hon har problem med barnvakt till sina två barn. Hennes mamma har alkoholproblem och orkar inte. Systern är inte heller aktuell. Då finns det bara ett alternativ kvar. Annika sväljer sin stolthet och kontaktar en kvinna hon aldrig annars hade gjort. Kommer hon att hitta Thomas levande och få hem honom trots alldeles för lite pengar.
Jag har läst några böcker om Annika Bengtzon innan, men de har inte fallit mig i smaken. Jag tycker språket är torftigt och gestaltningen av karaktärerna och miljöer alldeles för dåliga. Hade jag inte sett ”Sprängaren” på film hade jag aldrig fått ett ansikte på Annika Bengtzon.
Jag hade lite mer förhoppningar när jag började läsa denna bok och den handlade om de fyra kvinnorna som blivit knivhuggna till döds, men sedan blev det mera fokuserat på kidnappningen av Thomas. Jag ser inte heller Annika som en sympatisk person. Tycker hon hela tiden sätter sig själv i första hand och barnen kommer i kläm. Så tyvärr var boken mer ett sömnpiller att läsa än den där spännande kriminalromanen som man bara inte kan låta bli att sträckläsa.
Betyg 2/5 Kristina Simar 2011-11-23 (119) http://blogg.passagen.se/krisim