Calvino är och förblir en gåta för mig. Alla hans romaner utgår nämligen från helt fantastiska och skruvade idéer, men det är ytterst sällan som själva berättelsen orkar bära ända fram. Precis så är det med ”romanen” De osynliga städerna från 1974. Här berättas historien om hur sändebudet Marco Polo beskriver för mongolernas härskare Kublai Khan de många märkliga städer som finns i hans vidsträckta rike. Varje stad beskrivs på några sidor utifrån en utmärkande karakteristika: Leonia, staden där avskrädeshögarna växer; Tecla, den underjordiska staden; Berenice, rättvisans stad etc. Undan för undan börjar man som läsare att misstänka att det förmodligen är det egna hemlandet (delar av dagens Italien) som gömmer sig bakom berättarens alla beskrivningar. Städernas italienskklingande namn vittnar i alla fall om det.

Olyckligtvis tycker jag att berättelsen faller på eget grepp. Det blir i längden alldeles för mycket av upprepningar när städerna rabblas från Polos läppar. Problemet ligger i att man som läsare snabbt glömmer bort den senast beskrivna staden i den långa uppräkning som följer. Åter igen: idén är genial men skildringen tyvärr ganska enformig. Jag hade önskat att Calvino ägnat större kraft åt att skildra vänskapen mellan Polo och Khan. Det hade skapat mer dynamik åt berättelsen och kunnat bryta in i den långa uppräkningen av för all del fantasieggande städer.

Skulle denna korta recension göra dig sugen på att själv bilda dig en egen uppfattning om boken måste jag dessvärre göra dig besviken. Boken är i princip omöjlig att få på (även på internet). Själv letade jag i över ett år innan jag slutligen kom över den till en ganska dyr penning. Tämligen bortkastade sådana kan jag tycka i efterhand.

Betyg 2