Jag måste först passa på att säga att jag älskar omslaget. Det är vakert och hemlighetsfullt samtidigt som färgerna passar snyggt ihop. Jag gillar även att de har tagit med ”seer” stenen på omslaget.
Jaha, den nionde boken i House of Night serien har jag då nyss läst ut och det känns väldigt bra, jag är nöjd. Nej nu känns det som att jag underskattar den, om jag säger så här i stället: den var fantastisk och levde definitivt upp till mina förväntningar som jag måste säga var väldigt höga eftersom att de andra var så pass bra. Jag är inte ens säker på vart jag ska börja.
Men om jag börjar med karaktärerna så måste jag säga att Zoey har vuxit, hon är inte längre en tjej som känner sig bortkommen och osäker. Samtidigt som hon är omringad av en massa pojkvänner. Nu har hon klivit ur det och håller sig till en pojkvän (fastän jag är lite nervös över vad som ska hända med Aurox) för en gångs skull. Dessutom älskar jag hennes och Stark's Guardian, Warrior relation, den känns så stark och deras historia är väldigt fin. Jag hoppas hon håller sig till honom nu och i fortsättningen. De förtjänar det.
Förutom dem så älskar jag Stevie Rae mer och mer. Hur hon kämpar för att Rephaim ska passa in är sött men jag gillar också att hon har börjat ta mer ansvar och tar sin position på allvar. Jo, hon har verkligen vuxit i mina ögon. Och Rephaim, den mest mystiska, spännande men samtidigt godhjärtade karaktär P.C och Kristin har skapat. Samtidigt älskar jag hans relation till sin far, Kalona som jag för övrigt inte vet vad jag ska tycka om längre. Han har gått från den goda till onda sidan för många gånger nu att jag inte vet ifall jag kan börja att lita på honom igen. Men jag vet att hans relation till sin son är sann.
Om vi tittar på resten utav karaktärerna så tycker jag att det är synd att tvillingarna har så gott som splittras. Samtidigt som det är kul att se Schaunee stå på sina egna ben för en gångs skull. Sedan så har vi den jobbiga, roliga, idiotiska Afrodite som man går från att hata till att älska och jag gillar att författarinnorna har behållit Afrodite's bitchiga stil.
Japp, det finns så mycket mer att säga om alla karaktärerna men jag får nog sluta nu om inte det här ska ta hela dagen och gå över till något som också är intressant inom House of Night: historien. Jag förstår inte hur författarinnorna har lyckats komma på en sådan fantastisk värld som bara kan existera i väldigt smarta och fantasifulla hjärnor. Jag avgudar historien och allt bakom den, vissa brukar tjata på att det är väldigt mycket religion och sånt i böckerna men jag tycker att det är helt okej. Eftersom att det är en helt egen vampyr religion de hittar på och så länge de inte förolämpar en annan religion så är det helt okej för mig.
Så nu sitter jag här och hungrar efter nästa bok i serien, jag behöver den, jag måste ha den snart om jag så själv ska skriva den (eller, glöm det). Men jag får nöja mig med att hålla mig uppdaterad och försöka att låta bli att spoila mig själv.

Betyg 5