I ett hörn av museet satt en äldre man på en av vaktmästarnas stolar med en tavla i knäet! Tavlan var vänd inåt mot rummet, och givetvis kände jag genast igen den. Det var vår mest älskade tavla, ett självporträtt av Rembrandt. Jag tänkte rusa fram till mannen. Just då upptäckte jag , att mannen höll en stor dolk i högra handen. Han höll dolkens spets alldeles intill Rembrandts ena öga. - Kom inte närmare, sa mannen.
Utdrag ur boken:
- Men professorn har ingenting med vårt museum att göra, han kanske vägrar.
- I så fall får Indendententen övertala honom.
Medan ha sa detta, förde han sakta kniven allt närmare Rembrandts ansikte igen.