I Svenskan idag skriver Fabian Kastner att "Språket är platt, gestaltningen obefintlig, den fåniga ramhistorien förutsägbar och poänglös." Skönt för mig att läsa, jag gav upp på sidan 40.

Betyg 1

Recension av Umberto Ecos roman Begravningsplatsen i Prag
Utgiven på Brombergs Förlag (2011) 549 sidor.

Umberto Eco är född 1932 och kulturfilosof, professor i semiotik och författare till succéböcker som Rosens namn, Foucaults pendel, Gårdagens ö. Baudolino. Om skönhet och Om full frihet. Källa Brombergs Förlag.

Handling: Bokens handling börjar 1797 och sträcker sig till slutet av 1890-talet. Huvudkaraktären är kapten Simone Simonini som är fiktiv, medan de andra karaktärerna, händelserna och citerade dokument är verkliga. Vissa personer har dock fått sina namn ändrade. Simonini som säger sig vara antikhandlare i Paris är även spion och förfalskare av dokument. Han är en ond människa rakt igenom och antisemitism, något han fått inpräntat att vara redan som barn. Han hatar inte bara judar, utan också präster, jesuiter, kvinnor och frimurare. Det enda som han verkligen älskar är att riktigt frossa i fransk mat. Själv säger han: ”Jag har inga fördomar”. Samtidigt som han spyr ut sig fördomar mot allt och alla. Han till och med mördar människor och gömmer deras kroppar i en kloak under sitt hus. Titeln Begravningsplatsen i Prag tyder på när ett antal rabbiner som träffas på den judiska kyrkogården i Prag och på det stället författar de en skrift där de beskriver hur judarna ska förinta kristenheten och skaffa sig världsherravälde. Detta manifest är förstadiet till ”Sions Vises Protokoll” som sägs härröra från sionistkongressen i Basel 1897. Det användes även av Hitler när det gällde Förintelsen.

Jag har hört att Umberto Eco gjort research i många år inför denna roman och det märks för den innehåller oerhört mycket detaljer. Måste säga att det var en fruktansvärd obehaglig roman. Där huvudkaraktären Simone Simonini var en förfärlig människa, med allt sitt hat mot allt och alla. De väl detaljerade franska maträtterna som han älskade att äta kändes motbjudande och jag mådde illa flera gånger. Romanen var väldigt intensiv, bra gestaltat och noggrant skriven. Men det blev lite för mycket ondska för att jag skulle kunna vara intresserad hela de 549 sidorna. Det blev lite gäspningar av trötthet och ibland kunde jag bara läsa några sidor i taget ibland, innehållet var obehagligt och lite för långsökt. Romanen hade kunnat vara cirka 100 sidor kortare och ändå behållit sin spänning och det betydelsefullaste i handlingen. Jag tycker nog att Rosens namn var något bättre, men denna var tillräckligt intressant och välskriven för att få fyra plus ändå.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-11-30 (122) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 4

Eco har skrivit ännu en historisk roman. Och lika vindlande som "Focaults pendel" (och även delvis (Rosens namn") är den. Jag måste erkänna att den är så komplicerad i sin intrig att jag inte helt orkar följa allt.
Men huvudspåret är tämligen klart och rent. Författaren vill visa på hur fördomar föds och förs vidare och blir till "sanningar". En grop man kan falla i är att allt blir övertydligt och "pånäsanskrivande" (tänk Paolo Coelho), men Eco faller inte i den. Han har ett förvånande humoristiskt tilltal, och åtminstone bitvis är "Begravningsplatsen i Prag" mycket underhållande. Och lärorikt. Vem håller reda på turerna kring Italiens enande?

Betyg 4

Bra och intressant roman som tar upp judehatet i Europa under 1800-talet. Huvudpersonens liv vävs ihop med flera viktiga historiska händelser och romanen håller ett högt tempo. Spännande roman som också är lärorik och aktuell även idag.

Betyg 4