Jag tröttnar nästan i början. "Dessa oändliga uppväxtskildringar", tänker jag. Men det tar sig.
Särskilt mot slutet. Ahondoril lyckas verkligen att förtäta historien ju närmare Irakkriget historien kommer. Och diplomaten sitter där mitt i allting, ohjälpligt överkörd av "hökarna" från USA, Storbritannien (och Spanien), som vill kriga mot Saddam Hussein.

Som motvikt (eller spegel, kanske) till Hans Blix egen "Avväpna Irak" blir "Diplomaten" faktiskt lite intressant. Men jag skulle inte våga rekommendera denna roman till någon. Den känns spekulativ och rörig, på gränsen till flummig.

Betyg 3