Recension av Ann Heberleins bok Ett gott liv

Boken är utgiven på Albert Bonniers Förlag (2011) och innehåller 313 sidor.

Ann Heberlein född 1970, är teologie doktor i etik och verksam vid Lunds universitet. Hon är författare till ett flertal läroböcker och debattböcker. Sitt publika genombrott fick hon 2009 med den självutlämnande boken Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. Senast utkom den kritikerhyllade En liten bok om ondska (2010). Ann Heberlein skriver också regelbundet i Dagens Nyheter och Sydsvenskan och är en flitig engagerad föreläsare i etiska frågor. Källa: Albert Bonniers Förlag www.albertbonniersforlag.se

Handling: Denna bok är en fortsättning på Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva. En av 2009 års mest diskuterade böcker och som omedelbart utnämndes till en modern klassiker. Nu har Ann Heberlein blivit frisk och det är om det hon skriver om och ibland hänvisar hon tillbaka till den förra boken. Att bli frisk, vara normal och leva det goda livet, det är det Ann Heberlein funderar och filosoferar om. Hennes psykiater Lars har nu sagt att hon är frisk och det anser även hon själv. Lars tycker att hon bör skriva en bok om att bli fri frisk. Ann Heberlein hänvisar till många kända filosofer och författare som antingen har haft psykiska problem och skriver om dem eller andra som skriver om psykiska diagnoser. Ann Heberlein tar även upp att psykisk sjukdom är förknippad med mycket skam och många tror att det bara är lågutbildade som blir sjuka. Men det är inget som stämmer. Ofta är det högutbildade kvinnor med höga krav på sig själv som drabbas. Att få höra att man behöver en spark därbak, skärpa sig och ta sig samman är nog de värsta orden man kan få. Om det vore så lätt skulle det inte finnas några med psykiska diagnoser. Ann Heberlein tycker inte om att höra att hon är bipolär. Hon är förälder, lektör i etik, författare, prästfru och mycket, mycket mer. Precis som bipolär vore någon sorts karaktärsdrag. Ann Heberlein tar också upp de känslor hon hade när konstnären Anna Odell iscensatte sitt projekt ”Okänd kvinna” den 21 februari 2009. När hon spelade en psykisk sjuk kvinna som tänkte hoppa från en bro. Hon blev först väldigt upprörd, men sedan ändrade hon åsikt. Ann Heberlein tar även upp ett tänkvärt citat som Jaques Lacan sagt: ”Det är inte trots sin psykos som vissa politiker, matematiker, konstnärer eller författare är kreativa, utan tvärtom tack vare den”.
Jag skulle kunna återberätta hur mycket intressanta händelser och tankar ur boken som helst, men risken är att det då inte finns något för er läsare att själv reflektera över. Så nu låter jag er ta del av de resterande intressanta ord som finns.

Jag har läst Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva och En liten bok om ondska och nu denna och jag har tyckt att alla varit lika givande att läsa. Jag tycker om Ann Heberleins filosofiska språk och att hon hänvisar till så många kända filosofer och underbara författare, som haft psykiska problem och skrivit om det. Jag känner igen mig i det mesta hon skriver, eftersom jag trots att jag är högutbildad har en psykisk diagnos och alltid fått höra att det är väl bara kvinnor som är lågutbildade som får psykiska problem. Men jag känner flera högutbildade än lågutbildade som har det. Det är så skönt att Ann Heberlein vågar lämna ut sig så här även att hon är en känd föreläsare och författare. Hon hjälper säkert många kvinnor som läser hennes böcker att det är inget att skämmas för och att vem som helst kan drabbas. Nu ser jag fram emot vad Ann Heberlein ska skriva om nästa gång. För jag kan redan nu garantera att jag även kommer att älska den boken.

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-10-14 (109) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 5