Recension av Ulla Bolinders kriminalroman Domslut

Boken är utgiven på Ord Text Mening (2011) och innehåller 256 sidor.

Ulla Bolinder är född och uppvuxen i Uppsala, men bor numera i Knivsta, några mil norr om Stockholm. Hon gick humanistisk linje på Magdeburg och har sedan dess arbetat på reklambyrå, restaurang, sjukhus, arkiv och bokförlag. Ulla debuterade som författare 1997.
Källa: Ord Text Mening.

Handling: En 45-årig tvåbarnsmor försvinner oförklarligt under en cykeltur. Journalisten David Weber intervjuar vittnen, misstänkta, anhöriga, arbetskamrater och poliser som har anknytning till fallet. När det gäller vittnena har vissa sett en mörkhårig kvinna och vissa en ljushårig. Klädseln stämmer inte heller alltid överens. Ingen av vittnena kan ge ordentliga upplysningar så att fallet kan lösas. Vänner, anhöriga och arbetskamrater har olika syn på den försvunna kvinnan sätt att vara. Och många har negativa synpunkter på den man hon har ett förhållande med. Kvinnan jobbar på ett socialkontor och där har hon ibland upplevt hot. Kan det vara någon hon träffat där som gjort henne illa. Kanske har hon försvunnit frivilligt. Frågan är väl egentligen hur väl man egentligen känner varandra som vän och anhörig. Kommer fallet att klaras upp?

Jag är mycket förtjust i Ulla Bolinders böcker om journalisten David Weber. Det för att det är realistiskt skrivet och intressant att ta del av de förhör som görs i boken. Att höra hur olika människor ser på saker ute i vårt samhälle. Mycket av förhören är samhällskritiskt och det är precis så som många upplever samhället idag. Vems fel det är att det ser ut som det gör? Det förekommer vårdnadstvister, skilsmässor och hur en kärleksrelation kan ses med olika ögon. Jag tycker det är skönt att inte läsa om dessa alkoholiserade poliskommissarier med kvinnoproblem, eller en kvinnlig kommissarie med samma problem som även har familjeproblem, som många kriminalromaner handlar om. Här fokuseras det på brottet och inte polisernas privatliv och det tycker jag är bra. De flesta kriminalromaner brukar även ha ett torftigt språk, men det har inte Ulla Bolinders böcker. Hennes språk är givande och är varierande utefter vem som förhörs. Ett barn pratar som ett barn, en A-lagare som en sådan och så vidare. Därför får Ulla Bolinders böcker alltid högsta betyg av mig. Jag gillar det verklighetstrogna i hennes berättelser.

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-10-13 (108) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 5