Recension av Anders De La Mottes spänningsroman Geim
Boken är utgiven på Pocketförlaget (2011) och innehåller 565 sidor.
Anders De La Motte är född i Helsingborg 1971, har arbetat i åtta år inom Stockholmspolisen. Men numera jobbar han inom säkerhetsbranschen. Geim är hans debutroman.
Handling: Huvudkaraktären i denna underhållande spänningsroman är Henrik HP Pettersson, en ganska osympatisk kille som lever på ströjobb och är lite halvkriminell. Pengarna han tjänar gör han på krogen. Han spelar dator- och mobilspel eller tittar på tv. När han en dag åker pendeltåg hittar han en glömd mobil, den ser helt ny ut och verkar vara riktigt hightech, den stoppar han på sig. Det märkliga med mobilen är att det inte finns några vanliga sifferknappar på den, så HP vet inte hur den fungerar. Men mobilen ställer gång på gång en fråga ”Wanna play a game?” HP trycker hela tiden på ”nej”, men mobilen verkar inte ge med sig. Efter många många gånger kommer samma meddelande upp, men denna gång är frågan direkt riktat till hans namn Henrik Pettersson. Nu blir HP riktigt nyfiken och trycker ”ja”. Det är ju bara ett spel, tänker han, det kan väl inte vara något farligt. I och med att han tryckt ”ja”, får HP olika uppdrag att göra och i början är det bara småsaker som är enkla att utföra. För varje sak han lyckats klara av och även filma med mobilen, får han poäng som omvandlas till pengar som han kan ta ut på en bankomat. Någon annan filmar också hela händelseförloppet men vem är det? HP tror att hans kompis Mange som är datanörd som ligger bakom det hela. Men är det verkligen det? Han blir snart beroende och uppdragen svårare och farligare och innehåller även våld. Men det ger mer poäng och då även pengar. Och HP vill komma högre upp i hierakin. Hur långt ska ha nå?
Den andra karaktären som förekommer ofta är polisinspektör Rebecca Normén. Hon är livvakt på Säpo och har full kontroll på sitt liv och är Henrik Petterssons totala motpol, ändå är hon hans syster. Hon kommer under resans gång att hjälpa HP som hamnar i knipa en hel del efter att han börjat med sitt ”Geim”.
En oerhört spännande roman, med ett nytt format. Liten som en fickalmanacka och tunna tunna blad. Mycket behaglig att hålla i och lätt att med sig i fickan. Detta var en sträckläsarbok och jag låg länge på nätterna och läste. Det var hög action från början till slut. Visserligen innehöll den mycket engelska ord, slang och något som jag kallar ”Geimord”. Även om jag som inte spelar datorspel och då heller inte förstod alla ord, var den lättläst och jag kunde ofta gissa mig till vad orden betydde. Det förekommer även mycket sms- mejl- och chattkonversationer. Dialogerna var rappa och verklighetstrogna. En mycket givande debutbok av Anders De La Motte och nu har jag sett att han kommit med en uppföljare ”Buzz” och den kommer jag inte att missa. Denna bok vore även perfekt som film.
Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-12-09 (127)http://blogg.passagen.se/krisim