boken handlar om ett gäng vuxna människor som är djupt deprimerade och inte längre orkar leva, så de bestämmer sej för att begå ett kollektivt självmord.

även fast jag tycker att boken på något sätt driver med dem som verkligen ÄR deprimerade, så kan jag inte låta bli att skratta emellanåt. den här boken är HUMOR.

Betyg 4

Jag håller helt med urd. Jag har hört så många som verkligen gillat den här boken så jag trodde att den var bra, men jag gillade den inte alls. Den kändes seg och ingenting hände. Den var lite små rolig och fick mig att le ibörjan när dom två upptäckte varandra...men sen var den inget vidare. Jag måste nog inse att jag är en deckar-människa! :-)

Betyg 2

Det här är den första boken jag läste utav Paasilinna och den är helt underbar. Riktigt svart humor, lite extra kul att läsa eftersom jag har finska släktingar så en del saker känner man igen.

Betyg 5

Den här boken har jag tyvärr tappat bort eller lånat ut och inte fått igen vilket grämer mig då den är väldigt bra.

Det är som sagt svart humor som ändå på slutet får en positiv knorr. Självmördarnas möte i ladan är prisvärt samt konferensen för andra själmordskandidater.
Att de sedan försöker ta livet av sig på en mängd olika sätt men hela tiden misslyckas visar på något vis hur motsägelsefull en människa kan vara. Man kanske inte alltid skall lyssna på de inre rösterna för de talar inte alltid sanning.

Jag gillar hur boken är djupt deprimerande samtidigt som man får sig ett antal goda skratt. Visar att livet inte alltid är så mörkt som det kanske ter sig.

Bra bok men ingen som gjort ett större avtryck i mitt medvetande tyvärr.

Betyg 3

Humorn är trevlig men Paasilinna verkar ofta peta in sina åsikter i flera karaktärer och det känns ofta som predikningar.

Betyg 3

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Redan efter halva första sidan stöp jag alldeles utmattad. Jag har läst många roliga finska författare (vars namn jag glömt, vem skrev Fårätarna?). Men den här har jag (tillfälligt?) lagt i högen av ge-bort-böcker (dvs. dåliga köp) tillsammans med några Paul Auster.

Hade höga förväntningar av denna bok då jag ingick i en bokcirkel där vi skulle läsa den och många med mig hade hört mycket gott om den.
Början på boken satte igång min nyfikenhet och den var till och med rolig.
Men ganska snabbt blev boken enformig och man försökte spela ut humor på samma sätt som man gjort boken igenom.
Jag är missnöjd med boken och den tilltalar inte alls mig, men den kan väl inte passa alla. =)

Betyg 2

Bra idé men lite tjatig i längden

Betyg 3

Ljudboken:

Överste Hermanni Kemppainen och direktör Onni Rellonen träffas av en slump när de båda hittat samma lada att ta livet av sig i - en midsommardags morgon.
Detta märkliga sammanträffande får dem att skjuta upp självmordet till förmån för den intressanta idén att söka upp andra som också vill ta sitt liv till ända. Att de själva en dag måste ta sitt liv är självklart – men kanske kan de göra någon skillnad för andra och göra att deras liv får mening.
De startar en intresseförening för självmördare, med syfte att ge stöd och vägledning tillbaka till livet. I stället förvandlas föreningen till en kollektiv resa där ett gemensamt självmord är målet. För alla vill de verkligen dö. En buss, som ska köra ut för ett stup i nordligaste Norge, införskaffas och resan börjar.
Sexhundra visade intresse att vara med i organisationen. Fyrtio var de som slutligen valde att kliva på bussen mot stupet. Frågan är hur många som vill följa med över kanten.

Arto Paasilinnas persongalleri brukar innehålla en skrovlig blandning av halvt osympatiskt folk. Det går bra för dem, det går dåligt för dem och för en del går det åt helvete. Det är alltid roligt och särdeles respektlöst.
I ”Kollektivt självmord” är det dock inte så. Här finns genomgående en respekt för karaktärerna, deras lidande och deras desperata jakt på lidandets slut.
Man skulle i och för sig kunna tolka karaktärernas ständiga uppskjutandet av det kollektiva självmordet som att Arto inte respekterar deras känslor och gör sig lustig över deras tvekan. Som att de inte egentligen menar allvar utan bara söker ursäkter för att finna dramatik i sina miserabla liv.
Men när jag läser boken tolkar jag det inte så.
Av de sexhundra som först visade intresse för direktörens och överstens förening var det bara fyrtio som ville ge sig ut på självmordsfärden. Detta var de fyrtio som balanserade på gränsen. De som desperat letar efter en orsak att leva. De som vet att de måste satsa allt på ett kort: ”hitta en ny mening i livet eller dö”.
Därför skjuter de ständigt upp självmordet. De hoppas helhjärtat att bakom nästa krön finns det äventyr som på nytt ska ingjuta livslusten i dem.
Men bakom sig lämnar de 560 personer som redan är på ena eller andra sidan. Antingen vet de att de ska leva eller dö – och de vet att inget egentligen kan förändra det.

Arto Paasilinna berättar den varma, roliga och respektfulla historien om de fyrtio som ännu vacklar.

Frej Lindqvist gör som vanligt Artos text och ton rättvisa när han läser in.

Betyg 4

Smårolig bok, men knappast någon bok jag skulle rekommendera.

Betyg 2

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Nja, jag hade väntat mig något roligare (titeln till trots :-) En del ljusglimtar i boken, men tycker aldrig att det blir riktigt bra. En svag trea.

Betyg 3

Det var svårt att förutse hur boken skulle sluta.

Betyg 4

Sjukt bra, smart och rolig. Ett riktigt nöje. Minns den med värme.

Betyg 5

Den sämsta jag läst av honom

Betyg 2

Nä, den här blev jag besviken på även om jag brukar tycka att Artos böcker är ok. Jag kom aldrig in i boken och även om den inte alls är ytlig så kändes den ytlig.

Betyg 1

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)

Den kunde ha varit kul Men nej det var mest en transportsträcka.

Betyg 2

Den började bra men mattades mot slutet. Ändå ganska underhållande. blir nog fler av Paasilinna någongång för mig.

Betyg 3

Som finländare känner jag igen den finska mentalitet som skildras i "Kollektivt självmord". Boken är fruktansvärt rolig och karaktärerna känns verklighetstrogna trots den absurda handlingen.

Betyg 5

Emellanåt rolig. Men mest seg.

Betyg 2

Trots det allvarliga ämnet så roade boken åtskilligt. Hela sällskapet med självmordskandidater som försöker hitta den bästa platsen för att göra ett stort kollektivt självmord. Det är inte enkelt och under tiden lyckas ju till och med några dö. Inte är det lätt att leva i Finland och inte heller tycker skaran att det är ett ställe att begå ett masssjälvmord.
Jag gillar Arto Paasilinnas sätt att skriva och ger boken bra betyg.

Betyg 4

Köp boken på amazon.se klicka här (betald länk)