Charlie Chaplin var utan tvekan en av filmhistoriens mest betydelsefulla personligheter. Han kom in i branschen precis i dess barndom. Framför allt inom fars och komedi var filmkonsten oerhört enkelspårig. När Chaplin började göra film var en fars ungefär 20 minuter lång och hade ingen egentlig handling. Händelseförloppet gick ofta ut på att folk jagade varandra fram och tillbaks och föll omkull. Det var lagom roligt och sålde enormt bra. Det fanns ingen orsak att utveckla och förnya när folks efterfråga på det som fanns var så stor. Charlie Chaplin nöjde sig dock inte med det utan ville göra något nytt. Han ville ha historia och även tragik. Med stort självförtroende och stor talang lyckades han skapa sin egen genre och de populära farserna blev oerhört mycket mer populära. Med inga andra krav på sig än sina egna kunde Charlie Chaplin leka sig fram från framgång till framgång.
Charlie Chaplins liv börjar dock inte så muntert. Hans barndom bestod av fattigdom i ett London som ännu inte hade en fungerande fattigvårdspolitik. Med en mor med sviktande hälsa och en bror som jobbade som sjöman fick Charlie ofta bo på barnhem. När hans talang upptäcktes turnerade han stora delar av året med olika teatergrupper.
Det var således mycket kämpande innan framgångarna i Hollywood till slut gjorde livet enklare. Men hans självbiografi avslöjar aldrig någon egentlig lycka. Han levde för sitt arbete och fick aldrig några egentliga nära relationer. Möjligen med Douglas Fairbanks som undantag. Chaplin gifte sig flera gånger men var egentligen bara trogen sitt jobb och sin publik. Därför tog det honom väldigt hårt när han blev anklagad för att vara kommunist. Detta fick honom att lämna USA, flytta till Schweiz - där han bodde fram till sin död.
En självbiografi är alltid skriven subjektivt. Något annat är omöjligt. Sedan kan självbiografiförfattare vara olika mycket självransakande. Jag upplever att Chaplin inte gräver särskilt djupt i sig själv, utan mer vill sammanfatta myten och ikonen Charlie Chaplin. Anekdoter varvas med porträtt av kända personer han träffat. Vi får veta omständigheter kring olika filmer och bildandet av United Artists. Han berättar om alla uppståndelse han orsakade och hur jobbigt det faktiskt kunde vara.
Att hans relation till sina barn var utomordentligt dåliga nämns över huvud taget inte i självbiografin. Och relationen med exfruar berättas endast utifrån förutsättningen att Charlie Chaplin blev orättvist behandlad. Det är intressant att läsa om en känd person från dennes egen synvinkel. Men det blir tämligen platt om man använder det som enda källa. Om man vill få en djupare bild av personen Charlie Chaplin, ska man nog inte nöja sig med denna självbiografi. Vill man - som jag - bara få en inblick i hans liv och bedrifter, är detta en roande och trevlig bok att läsa.

Tore Bengtsson är en flitigt använd inläsare av bibliotekstjänst och han gör en bra inläsning.

Betyg 3