Recension av Johanna Nilssons roman Gå din väg men stanna

Boken är utgiven på Forum Förlag (2011) och innehåller 229 sidor
Johanna Nilsson är född 1973 och debuterade med den uppmärksammade romanen Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Hon har utkommit med ytterligare fjorton böcker inom olika genrer och har tilldelats Pär Westbergs-priset och Gustav Frödings stipendium. Johanna bor i Stockholm med sin man och hans barn. Gå din väg men stanna är en fristående uppföljare till den kritikerrosade debutromanen. Den är en stark skildring av en kvinna som möter den stora kärleken och blir styvmamma till två små barn, samtidigt som hon är som mest sjuk. www.nilssonlind.com
Källa Forum Förlag

Handling: Denna roman är en fristående fortsättning på Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Hanna är nu trettioett år och har precis brutit upp från ett förhållande. Hon har köpt en lägenhet vid Kronobergsparken i Stockholm, men hon känner sig inte bekväm i sin lägenhet. Hanna är författare och har skrivit ett flertal romaner, hon åker ofta runt i Sverige och föreläser om dem. Orden är hennes gömställe och skattkammare. När hon skriver är hon vacker, stark och frisk. I verkligheten är hon svag och lider av svår ångest. En natt möter hon Alex, en kille med grekiska föräldrar men född i Sverige. De fattar tycke för varandra och fortsätter att träffas. Hanna vågar först inte berätta för Alex hur hon egentligen mår. Hon är rädd att han ska lämna henne. Men Alex lovar att finnas vid hennes sida, även när hon mår som sämst. Alex har två barn Tedddy snart åtta och Sofia snart sex som ofta bor hemma hos Alex. Hanna känner sig även tryggare i Alex lägenhet och hon är där oftare än i sin egen. Det är inte alltid lätt för Hanna att vara hos Axel när barnen är där, när Hanna mår riktigt dåligt leder det till jobbiga konflikter. Det blir en även svår situation för Ale, för barnen behöver honom lika mycket som Hanna. Alex ber Hanna söka upp hans familjs läkare, en läkare som endast ger henne en massa mediciner. De tar visserligen bort ångesten för stunden, men hon blir även beroende och måste öka dosen hela tiden. Tillslut blir det ohållbart och efter flera resultatlösa besök hos andra läkare läggs Hanna in för avvänjning på en psykiatrisk klinik. Efter alla år får hon även en diagnos och får reda på vad den kan bero på.

Ännu en underbar roman av Johanna Nilsson. Denna var även den lika dyster att läsa som Hon går genom tavlan, ut ur bilden. Hanna mår dåligt efter sin svåra skoltid och den är jobbig att ta del av. Hannas ångest och skörhet är väldigt sensitivt berättat av författaren. Liksom i den andra romanen fanns det inte många glädjestunder att ta del av i den här heller. Författaren beskriver även Alex och hans barns känslor suveränt. Ingen av dem har det lätt när Hanna mår som sämst, ändå står Alex hela tiden vid hennes sida. Hur Hanna mår skildras med mycket känslor. Som läsare är det inte svårt att leva sig in i hennes sjukdomsbild. Helt enkelt en underbar roman som många bör läsa. Själv tänker jag ta del av flera av Johanna Nilssons romaner.

Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-10-05 (103) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 4

Denna bok är en fristående uppföljare till Hon går genom tavlan, ut ur bilden.

Hanna är nu vuxen och svårt sjuk.

Vi får följa Hanna som kämpar mot sina svarta fjärilar, ångest och anorexi.
Kommer Alex att orka stötta Hanna i hennes svarta liv?


En tung och dyster story med ett språk som fångar mig.

Betyg 3