Boken är vad jag kallar för en "vardagsroman". Den beskriver vardagliga situationer, händelser och känslor. Detta görs på ett bra sätt. Man känner igen många av de triviala tankarna och känslorna som beskrivs och i och med att författaren är svensk och handlingen utspelar sig i Sverige så känner man ännu mer igen sig.
Det som störde mig var alla insprängda engelska fraser och allt supande. På var och varannan sida söp sig personerna redlösa och sen var de bakis och sen sov de. Igen och igen och igen. Och personerna var "överklass-slynglar" som strör pengar omkring sig. En nyskild tjej köper en lägenhet svart för totalt 600 000 kronor, köper en matta för 50 000, lite kläder till en fest för 20 000 kronor etc. Och så funderar hon på om hon verkligen har råd men så kommer hon på att hon ju har några miljoner undanstoppade någonstans så det ska nog gå bra. Hm, HÄR kände jag definitivt inte igen mig.
Misshandelshistorien kändes bara som en ursäkt för att kunna skriva om att frigöra sig och festa, eller f'låt, parta heter det visst.
Boken var väldigt lättläst och visst var den underhållande. Jag funderade mellan en stark 3 och en svag 4. Det får bli en 3:a.