Recension av Johanne Hildebrandts reportagebok Krigare: Ett personligt reportage om de svenska soldaterna i Afghanistan.

Boken är utgiven på Forum (2011) och innehåller 341 sidor.

Johanne Hildebrandt är journalist, författare och prisbelönt krigskorrespondens. För den kritikerrosade Blackout, om hennes år på Balkan, belönades hon 2001 med Guldspaden. Efter en rad bästsäljande romaner återkommer hon nu med en högaktuell och skakande reportagebok om den svenska insatsen i Afghanistan. Källa: Forum

Handling: I maj 2010 åkte svenska soldater i FS 19 till Afghanistan för att upprätthålla freden och stötta civilbefolkningen. Sjutusen personer sökte till FS 19 och femhundra blev utvalda. Ett sextiotal var kvinnor. Johanne Hildebrandt följde soldaterna i Skyttekompaniet och OMLT från utbildning till hemkost.
Det var i slutet av 1980-talet som talibanerna började ta sitt fäste i Afghanistan. De stöttas till största delen av pashtunerna, den folkgrupp som utgör tio miljoner av Afghanistans 22-25 miljoner invånare. Talibanerna etablerade sig först i Kandahar 1994 och spred sig sedan över hela landet. 1 september 1996 intog talibanerna Kabul. Under talibanernas tid hade kvinnorna det inte lätt. Enligt en rapport som sammanställts av Abdul Ghafoor Ljual för CAA kommer det fram att 80 % av de afghanska kvinnorna fått psykiska besvär av kriget efter att de suttit inspärrade i sina hem i fem år.

Eftersom cirka 90 % av befolkningen i Afghanistan är analfabeter får de den mesta informationen från moskéer och mullorna, deras version av verkligheten är den som uppfattas som sanning. Många av mullorna kan inte heller läsa eller skriva, men de styrde religionen och talade om vad folk skulle tycka och göra under sin fredagsbön.
Poliserna I Afghanistan var ofta opålitliga och korrupta. Ibland var de kriminella som tagit på sig en uniform, eller så var det odugliga personer som var släkt med någon chef.

Enligt islam kan muslimer avrättas av tre skäl: mord, äktenskapsbrott och avfall från islam. Bland sharialagar fanns att en hustru inte kunde neka sin man sex, Sharialagar kan jämföras vid våra seder, men här blir vi inte straffade om vi inte följer dem. Tvångsäktenskap, barnäktenskap, människohandel, slavliknande förhållanden var vanliga under talibantiden och hedersbrott brydde sig myndigheterna sällan om. Barnäktenskap var vanliga och sjuåriga flickor blev bortgifta till män som var 30-40 år äldre. Cirka 57 % av alla afghanska flickor blev bortgifta innan de fyllt sexton år.
Talibanerna brände även ner skolor, mördade lärare och flickor för att de gick i skolan. De tillät inte heller folk att titta på tv, männen fick inte raka sig och kvinnorna fick inte vistas på gatorna. Följde man deras regler gjorde de ingenting.

Eftersom det fanns så mycket intressant att läsa i denna reportagebok, så valde jag bara ut en del av det som tar upp talibanerna som är mitt specialområde. Annars hade jag fått skriva flera sidor. Jag är så otroligt fascinerad av Johannes Hildebrandt som vågar ge sig i väg på dessa osäkra resor. Jag har följt hennes arbete som krigskorrespondent sedan kriget i Balkan och läst de flesta artiklar hon skrivit i pressen. Hon är en stor förebild för mig. Och så skriver hon så utmärkt och fängslande. Jag suger åt mig all fakta som en svamp. Språket är intensivt och underhållande. Hon får med allt av intresse och hon skriver så det fastnar i mitt huvud. Det är givetvis många namn och siffror hon tar med, men så ska det vara. Boken innehöll givetvis så mycket mer än talibanernas styre. Johanne berättar även ingående om den svenska grupp som hon var med, tragiska dödsfall och mycket mycket mera. En oerhört intressant bok, som gav mig väldigt mycket nya intryck från Afghanistan.

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-09-21 (99) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 5