Anna och Mats bor inte här längre, Helena Von Zweigbergk 2011 Nordstedts
Semestern på Sicilien för tre år sedan mynnade ut i kaos, nu har paret kommit till vägs ände. De ska skiljas.
Anna och Mats har försökt få familjen att fungera, det är bara att inse fakta det går inte längre. Anna har gett upp, hon är trött på bråk och sarkasm, Mats har svårare att släppa taget. Men skilsmässan är ett faktum, de flyttar isär till varsin lägenhet och barnen får alternera mellan dem, det blir en stor omställning för allihop. Mats flyr in i ett nytt förhållande, medan Anna tycker det är skönt att få rå sig själv, men hon har samtidigt svårt att koppla av när barnen är hos Mats. Försiktigt börjar hon också att längta efter ny kärlek, medan Mats börjar undra om han inte hade för bråttom. Deras situation är inte oproblematisk och det tar tid att finna fast mark igen. Föräldrarna kämpar med dåligt samvete, ilska, svartsjuka och avundsamhet, barnen ska nu ha två hem, de balanserar mellan två vulkaner.
Helena Von Zweigbergk är verkligen en mästare på att skildra relationer, att tränga in i människorna och samtidigt framställa dem så naturligt. Tankar, dialoger, hon träffar så mitt i prick och språket flyter på så bra. Som läsare känner jag mig inblandad, ungefär som när man ser en bra film, man är där på något vis. Hon väjer inte för det svåra och fula hos personerna. Som när Anna som verkligen får kämpa med sin ekonomi får höra att barnen ska semestra på Grekland med Mats och Johanna, hur hon jobbar med sitt inre. Att verkligen unna barnen denna resa men samtidigt inte vill att de ska ha det bättre hos Mats än hos henne, trots att hon i slutändan verkligen vill sina barns väl så har hon dessa motstridiga känslor. Mats som är ovan vid att ta ansvar för barnen själv känner sig osäker och vet inte riktigt hur han ska bete sig, han flyr till Johannas trygga famn.
Barnen är också så säkert skildrade, hur de går balansgång mellan föräldrarna samtidigt som de ska försöka finna sig tillrätta i sina nya liv som de inte har valt. Ingen är varken vinnare eller förlorare här, de existera och försöker få livet att fungera. Det tar tid att släppa taget, men det går bättre och bättre.
Kom att tänka på ett citat av Kierkegaard: Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv.