På sin 12-årsdag råkar Zäta ut för en olycka och hamnar på sjukhus. När hon så småningom vaknar upp märker hon att hon fått en allderles speciell förmåga. En förmåga som visar sig både vara använbar och farlig...
Zäta är allvarligt skadad, och hon får stanna kvar länge på sjukhuset. där händer det märkliga saker, men de vuxna verkar inte se det. En natt inträffar något mystiskt som tvingar ut Zäta på en riskfylld jakt i sjukhusets underjordiska koridorer.
Utdrag ur boken:
Medan jag tränade kunde jag ofta höra hur de vuxna patienterna pladdrade med varandra. En dag skvallrade några tanter och gubbar om att saker försvann på sjukhuset: -Det var visst någon som blev av med mobiltelefonen också. -Ja, och de måste låsa fast TV-apparaterna på avdelningarna. Annars försvinner de direkt. -Undrar vad det är för typer som snor från sjuka? -Jäkla slödder. Sådana typer är inte vatten värda. Jag blev nyfiken och stannade upp i barren för att lyssna. Det märkte de andra. -Skräm inte upp flickebarnat, utbrast en av tanterna. -Alltså det är ingen fara, sa en gubbe till mig. De kommer inte in på rummen och det händer inget bara man låser in allt i skåpen. -Vilka pratar ni om? frågade jag ängsligt. -Äsch, det är bara rykten, sa en tant. Folk snackar så mycket. Inte behöver man vara orolig när man ligger på sjukhus. Tanten började prata om sin blomrabatt istället och jag tappade intresset för deras samtal. Jag funderade över vad jag hade hört. Jag visste ju att det hade varit inbrott i medicinförrådet på vår avdelning, trots att personalen inte ville avslöja det för oss. Och varför hade inte TVn på vår avdelning kommit tillbaka från reparationen ännu? Var den i själva verket stulen? Karin kanske bara ljög för att inte skrämma upp oss.