För att vi ska kunna få någon tillfredsställelse av vår existens, kan man inte leva i framtiden. Man bör inte tänka på vad samhället vill ha ut från en (att man gifter sig, köper ett hus, skaffar barn, etc.) och man bör heller inte försöka skapa egna framtidsbilder. Då förlorar vi nuet, vårt riktiga liv. Då kan vi inte leva, vi kan inte älska, vi kan inte ta hand om varandra och speciellt inte oss själva.
Ett hem vid världens ände är en underbar bok om att försöka förstå världen, något som bara blir svårare ju äldre vi blir, men också att försöka förstå sig själv.