Recension av Åsa Schwarz:s spänningsroman En död ängel

Boken är utgiven på Telegram Förlag (2011) och innehåller 262 sidor.

Åsa Schwarz är född 1973 och har skapat en helt egen genre: skräck möter deckare möter mysticism. Detta kombinerat med ett starkt engagemang i miljöfrågan och mot politiskt förtryck gör Åsa till en av våra mest moderna författare för en ny generation läsare som vill ha både spänning och etik. Åsa bor i Stockholm med sin familj och när hon inte skriver romaner arbetar hon som konsult inom informationssäkerhet. www.asaschwarz.com
Källa: Telegram Förlag

Handling: Detta är den andra delen om miljöaktivisten Nova Barakel. Första delen Nefilim kom ut 2009. Den här gången reser Nova och några andra från Greenpeace till berget Ararat för att resa en ark som en symbol för kampen mot klimatförändringar. Hon träffar med snygge och karismatiske Benjamin och de inleder ett förhållande. Nova har aldrig varit så kär förut och kärlek verkar även vara besvarad. Nova svävar som på moln. Nova övertalar Benjamin att följa med till ruinstaden Ani, där kyrkor, stadsmurar och fort ligger tätt. I en av ruinerna hittar Nova en golvmålning som verkar bekant. När hon böjer sig ner för att titta på den, blir hon brutalt nedslagen och när hon vaknar igen ligger hon på Karolinska sjukhuset i Stockholm, efter att varit medvetslös i en vecka. Nova minns ingenting av händelsen, och nu upptäcker hon att Benjamin är spårlöst försvunnen. Nova bestämmer sig för att åka ner till Turkiet och Armenien för att leta efter honom. Även om både polisen Kent och bästa vännen Arvid varnar Nova för att det kan vara Benjamin som slagit ner henne, vill hon inte tro på dem. Det är mycket som är oförklarligt nu. Novas vän Sylvester har hittats död, Peter Dagon, som säger sig vara hennes pappa vill döda henne. Och hur ligger det till med detta att hon skulle vara till hälften Nefilim (en övermänniska med fallna änglar som stamfäder).
Som tur följer Novas ständige vän Arvid med henne tillbaka till Turkiet. Skönt att ha åtminstone en vän att lita på. Det blir inte alldeles lätt att ta sig över till den Armeniska gränsen och Nova har Peter Dagon i hälarna. Någon Benjamin hittar hon inte. Kanske Kent och Arvid haft rätt om honom, att det var han som slog ner Nova. Det blir en upp och nedvänd resa och tillslut börjar Nova undra över vem hon egentligen kan lita på.

Som vanligt har Åsa Schwarz lyckats än en gång att fängsla sina läsare med en spännande berättelse, som både påminner om en deckare- och skräckgenre, med innehåll av mysticism. Åsa är alltid noga med sin research, så jag vill inte sträckläsa hennes böcker, utan jag läser hellre med eftertanke, för att ta del av det hon kommit fram till i sina resor. Och i detta fall var det arken, ruinerna och bergen som var intressanta att följa. Att boken även handlar om miljöförstöring och politiskt förtryck gör det ännu intressantare. Åsa skriver på ett rakt och snyggt språk, som är lättförståeligt och hon tillhör även de författare som har ett informativt språkbruk. Jag tycker det är märkligt att Åsa Schwarz fortfarande är så pass okänd i Sverige, eftersom hennes böcker ges ut i sexton länder och hårdrocksband gör soundtrack till hennes böcker. Det är verkligen på tiden att svenskarna upptäcker henne NU!

Betyg 5/5 Kristina Simar 2011-08-24 (83) http://blogg.passagen.se/krisim

Betyg 5