Recension av Saphia Azzeddines roman Sånt jag berättar för Allah
Boken är utgiven på Ordfront (2011) och innehåller 151 sidor.
Saphia Azzeddine föddes i Agadir. Familjen lämnade Marocko när Saphia var nio år och flyttade till Frankrike. Hon studerade senare i Genève, där hon också utbildade sig till gemmolog. Därefter tog hon examen i sociologi i Paris, där hon är bosatt idag. Förutom skönlitterär författare är hon journalist, skådespelare, filmregissör och filmmanusförfattare,
Källa: Ordfront Förlag.
Handling: Jbara är analfabet och en vacker sextonårig herdeflicka som bor med sin familj i en håla i de nordafrikanska bergen. Hon säljer sin kropp för en bägare av sin älsklingsyoghurt. Hon berättar om allt som händer i en monolog om sitt liv för Allah, både elände och förakt. Han är hennes enda förtrogne i världen. Men hon tvivlar starkt på att han egentligen bryr sig om henne. Hon berättare om den så kallade fkihn som utser sig för att vara en imam och som lurar hennes obildade pappa och andra analfabeter på deras fina getter genom att berätta spännande historier, som aldrig tar slut. En dag ramlar en rosa resväska, med ett passande innehåll för Jbara ner för en förbipasserande buss, Väskan och dess innehåll blir början på ett nytt liv för Jbara. Jbara börjar må illa om dagarna och kräks ofta, magen har blivit större, men hon förstår inte vad det kan vara. Men det gör hennes mamma och Jbara blir utslängd av familjen. Hon sätter sig på en buss och åker till en större stad. Hon föder sitt barn en mörk natt, och bara går iväg tills hon inte kan höra barnets skrik mera. Jbara fortsätter att prostituera sig, men numera på sina egna villkor och hela tiden berättar hon för Allah vad som händer.
En otroligt sorgsen, men välskriven berättelse om den vackra herdeflickan Jbara som är analfabet och vet ingenting om livet utanför sin egna lilla by. Alla i byn är analfabeter och utnyttjas av fkihner som lurar av dem getter och smycken. Boken är mycket intressant, det är svårt att sätta sig in hur människor i andra länder har det. Därför är det bra när någon vill berätta om det. Monologen som Jbara har med Allah är full med hat och raseri och kvinnoförtrycket kommer självklart med. Även en tendens till humor finns. En bok som jag tyckte mycket om, och som jag säkert kommer att läsa flera gånger.
Betyg 4/5 Kristina Simar 2011-08-23 (82) http://blogg.passagen.se/krisim