"She was hunkered down on her knees, her face covered by her filthy hair, moaning names and saying "blood for blood" as she hit her forehead repeatedly against the wall."
Det där är ett citat från boken, kraftfullt i sig självt - blod, gore! - men det är också vad du kommer vilja göra själv efter att ha läst boken.
Vi har Helena, blyg, superdupermegasnygg (men hon vill ju inte vara det...!) och perfekt och talangfull på alla sätt och vis. Ursäkta mig medan jag går och spyr.
Vi har Lucas, värsta hunken, och ja, det är väl allt det finns att säga om honom. Förutom att han är kontrollerande och sexistisk förstås, och dikterar allt ALLT i deras förhållande, men pfft! Vilken kille inom ungdomslitteratur gör inte det nu för tiden?
När dessa två möts vill Helena genast döda Lucas. Det visar sig att de är *flämt* scions, ättlingar till grekiska gudar, och ämnade att hata varandra! OMIGODNO! Självklart blir de genast kära i varandra, tydligen av de enda anledningen att de inte får. Det var den enda anledningen jag kunde komma på förutom att Bell-förlåt HELENA var den ytligast människan på jorden och blev kär i Lucas för han var snygg och vice versa.
Men mitt största problem med boken var att den var så fruktansvärt trååååkig. Den var lång och historien släpade sig fram med onödiga passager och detaljer man egentligen inte behövde (eller ville) veta.
På det stora hela, visst, läs på! Älskade du Twilight lär du gilla den här! Om inte, njae, då är det nog inte för dig.